Trots att hon fick fem barn, som vi känner väl, och är vår kungs farmor är Margaret av Connaught relativt okänd för den större allmänheten. Hon dog endast 38 år gammal, gravid med sitt sjätte barn, i sviterna efter öroninflammation, vattkoppor och påföljande förkylning med varbildning i käkhålorna. Resultatet blev blodförgiftning. Dödsfallet kom snabbt på och lämnade läkare och familj överrumplade och Sverige i chock.
Efter ett aktivt hjälparbete under första världskriget hade den brittiskfödda kronprinsessan som fått det svenska namnet Margareta en stor plats i svenska folkets hjärtan. Hon begravdes den 13 maj 1920 i Storkyrkan i Stockholm efter en procession från Kungliga slottet. Så här skrev biskop Nathan Söderblom då till ärkebiskopen av Canterbury:
Vi sörjer djupt den ädlaste själ den anglikanska kristenheten har givit oss alltsedan forntidens missionärer och tackar Gud för hennes ljusa helighet, för hennes goda och lyckliga hem, ett mönster av pliktkänsla och flit, enkelhet och uppriktig gemenskap, levande och verksam fromhet och för allt som Herren har givit oss genom sin tjänarinna. Hon vidgade sin moderliga kallelse till vidsträckt outtröttligt tjänande. Oräkneliga välsignelser från vårt land liksom från offren för krig och svält helgar hennes vilorum. Denna levande förbindelse mellan våra grenar av Kristi kyrka har inte brutits, men förandligats och förklarats, och ökar vår känsla av förpliktelse och helgar vår gemenskap.
Även Selma Lagerlöf i egenskap av direktör i Svenska Akademien hyllade Margareta, i formen av en saga:
När hon lägger sin hand på en avskuren blomma tyckes den vakna till nytt liv. När hon går fram mellan stånden strömmar doften från salubjudna liljor och rosor rikare än eljest, därför att de vilja locka till sig den unga kvinnan som älskar dem.
När vi ser henne bland blommorna börja vi tro att gestalten på trappan intet annat är än en synvilla. Men se! När vi vända ögonen åt det hållet finns den där alltjämt. Men den skiftar och växlar, så att ibland synes den oss som en lekande solstrimma, ibland vill man tro, att det är den vänaste fjäril som med liljevita vingar fladdrar fram över trappstegen.
Margareta efterlämnade sig fem barn och en make, kronprins och blivande konung Gustav VI Adolf.
Darling Daisy
Margaret av Connaught föddes 1882 på Bagshot Park i Surrey. Trots att hennes farmor var drottning Victoria och hon kusin till den kommande George V av England, levde familjen ganska modest och puritanskt i en i sammanhanget mindre herrgård. Familjens smeknamn på Margaret var Darling Daisy. (Namnet på prästkrage i England är både Margaret och Daisy.) Hon och systern Patricia gick aldrig i någon skola och undervisades av guvernanter i hemmet. Margaret var sportig och konstnärlig, och både hon och systern var ivriga fotografer. Under fyra år bodde familjen också i Irland där fadern utnämndes till hertig av Connaught av sin mor Victoria.
I början på året 1905 reste hertigparet med sina två döttrar på en lång medelhavsresa där det också skulle företas en resa uppför Nilen med kryssaren ”Essex”. Avsikten med resan var att inspektera engelska trupper på olika håll och som det hette ”visa flaggan”. I hemlighet hade förhandlingar hållits för att den nu 23-åriga Margaret skulle möta den 22-årige svenske prinsen Gustav Adolf, som var en lämplig allians under de oroliga tider som rådde i förbindelse med unionsupplösningen mellan Sverige och Norge. De två ungdomarna fick inte mycket tid tillsammans men tycks ändå fattat tycke för varandra. Margaret och Gustaf Adolf gifte sig den 15 juni samma år. Det berättas att kronprins Gustav hela två gånger var tvungen att avlägsna sig för att telegrafera med anledning av den nordiska krisen som kulminerade samma dag. I frågan om unionsupplösningen hade Kronprinsen vädjat till riksdag och regering att gå en fredlig väg, inte ställa några villkor och låta unionen upplösas så snart som möjligt.
Efter bröllopet slog sig paret ned i en smula dyster del av Stockholms Slott. Margaret blev Kronprinsessan Margareta och lärde sig på kort tid att tala svenska flytande. Till en början ansågs hon en smula butter och tillbakadragen, men med tiden blev hon allt folkligare. Bland annat genom sitt brinnande sportintresse. Hon startade Kronprinsessans Hockeyklubb och var en aktiv skid- och skridskoåkare om vintern och golf- och tennisspelare om sommaren.
Ett starkt engagemang för hjälpinsatser under första världskriget bidrog också till att öka kronprinsessans popularitet.
Somrarna firade man på slottet Sofiero som paret fått i bröllopsgåva och här kunde Margareta få utlopp för sitt stora trädgårdsintresse. Hon utgav också böckerna Vår trädgård på Sofiero och Från blomsterträdgården som såldes till förmån för husmodersskolor med barnavård och illustrerats med Kronprinsessans egna teckningar och fotografier.