För den fromme juden var lagen viktig. Det fanns över 500 bud och två parter. Gud skulle vara det judiska folkets Gud och de skulle vara Hans folk. När fördraget hölls rådde Schalom, fred/frid.
Evangeliet för den här veckan är hämtat ur Matteusevangeliets 5:te kapitel och är en del av bergspredikan. Jesus säger; ”Ni har hört att det är sagt av fäderna: Du skall inte dräpa: den som dräper undgår inte sin dom. Men Jag säger er; den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet. Och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet och den som förbannar honom undgår inte helvetets dom ”(Matteus 5).
Jesus skärper alltså budet. Han ser till vad vi har i sinnet. Vad vi har inom oss. Våra känslor för andra människor. Hur är det möjligt att leva så? Är det inte som ”tulipanaros”, lätt att säga men svårt att göra.
Jesus erbjuder oss att bli lika honom
Bergspredikan är nog inte som man trodde på artonhundratalet, ”Jesu enkla lära”, utan mer ett ”personporträtt” av Jesus själv. Sådan är Jesus. Så vill Jesus också att vi skall vara. Han erbjuder oss att komma djupare in i vår tro och bli lika honom. Det som i ortodoxa kyrkan kallas ”gudomliggörelse” och hos oss ”helgelse”, det som Jesus sa till Nicodemus, att han måste ”födas på nytt”.
Den gamle domkyrkokomministern i Lund Henric Schartau skriver i ett av sina brev att när en människa har blivit född på nytt ser hon samma grund i sitt inre som hon finner i Guds Ord.
Vi ber med första versen i psalm 274: