Evangelium från Matteus 16:21-23
Inför söndagen 250309
”Gud är inte plåstret utan såret” skriver Thomas Andersson Wij i ärkebiskop Martin Modéus fastebok i år. Denne Gud gör sig sårbar för att vi ska kunna bli helade i hans sår. Han som har all makt i himmelen och på jorden vandrar ut i öknen för att prövas i allt. Han prövas mot den materiella makten, den andliga makten och makten över naturlagarna. Om du är Guds son så… säger djävulen i frestelseberättelsen. I söndagens evangelietext berättar Jesus om sitt kommande lidande, sin död och uppståndelse. Han tom tillrättavisar aposteln Petrus som vänder sig mot hela idén om att Jesus ska dö. Så visar Gud var den verkliga makten kommer ifrån; underifrån från det lägsta tänkbara. Jesus kommer att avrättas på ett kors, så som grova brottslingar blev avrättade. Det är raka motsatsen till det vi hör om makten i den dagliga politiska retoriken från stormakterna. Vi behöver läsa dessa texter i fastetiden för att pröva oss själva och för att pröva vår samtid mot den berättelse som håller över tid. Du kanske själv befinner dig i prövningens stund. En tid då allt ställs på ända. En tid då du trasslat in dig i dina begär. ”Blir någon frestad är det alltid av sitt eget begär” ur episteltexten Jakob 1. En tid då ditt tålamod prövas hårt. En tid då du måsta fatta beslut, ta ställning i svåra frågor. Första söndagen i fastan vill visa på att det inte går att runda sådana tider av prövning i livet. Gud är inget plåster att trycka på det onda. Livssår måste få verka. En del behöver lång tid för att läka med hjälp av självrannsakan, bön och fasta.
Psaltaren 32
Bön: Till dig Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig! Du som är trofast rädda mig, lyssna på mig
Jan Hyllstam