Mark 7:31-37
”Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: Effata! Det betyder: öppna dig!)”
Jesus botar en dövstum på söndag med detta ord. Jesus ropar ut ”Effata”, öppna dig. Då börjar mannen tala riktigt. Jesu ord är som en formel som åstadkommer omedelbar förändring. Effata”. Ett ord som bokstavligen öppnar och släpper ut det som är inlåst och förkvävt i en människa. Öppnar stängda dörrar. Vi kan önska att våra liv skulle vara fyllda med många ”Effata”-öppna dig. Lösningar på problem. Så är det dessvärre inte.
Vi kan önska att människor ska hitta in i tron, att människor ska bli friska som är sjuka, att mänskliga problem ska lösas, att människor inte ska behöva ha det så svårt i sina liv, att vi skulle bli fler på våra gudstjänster, att vi skulle bli gladare och mer entusiastiska,osv. Det är lätt att saker och ting i våra liv går på tomgång och att vi därför förlorar uppmärksamheten i våra möten. En slags instängdhet. Våra liv känns tomma och vi reagerar inte på någonting. Allt är för välbekant.
En kristen människa måste dock lära sig att leva i väntan. Länge och uthålligt. Tro utan att se. Tro utan att förstå. Ha modet att ta gruset i mun som är det jobbiga och besvärliga i livet. I väntan på Gud ligger en del av friheten som människa och friheten i Kristus. Det är påfallande ofta det som är temat i många bibeltexter. Livets hårda skola ger Jesus rätt. Vi vill gärna se resultat. Vi vill att saker och ting ska ordna sig här och nu, omedelbart. Så enkelt som i evangeliet. Det kommer tyvärr inte någon sparv och flyger in i munnen.
Mannen i evangeliet hade väntat länge på att få kunna tala. Nu är det din tur att tala ut. Jesus vänder sig till dig och säger: ”Effata”. Öppna dig, låt det som gör dig ledsen och nedstämd få komma ut. Effata, öppna dig för Jesus vill låta sin helige ande bo och verka i dig, i kärlek och förlåtelse. Då först blir du fri.