Rätt till tro är ett initiativ som påkallar uppmärksamhet kring de personer som blivit kristna i Sverige och nu utvisas till länder där det är förbjudet att vara kristen. Från Jönköping kommer uppropet ”Låt klockorna ringa”. Det är en uppmaning att be för de utvisningshotade och en uppmaning att låta kyrkklockorna kalla till bön på tisdagar kl 12. Kyrkklockorna kallar till bön för de modiga unga kristna som packar ryggsäcken igen och drivs på flykt. Först flydde de undan krig och diktaturer och sökte skydd i Sverige. Idag flyr de från vårt land, för att kunna överleva och inte skickas till länder som avrättar kristna.
I Norra Ölands pastorat har vi sedan 2015 mött ett flertal personer som sökt sig till våra kyrkor, efterfrågat undervisning i kristen tro, fått bibel på modersmål och så småningom har några också önskat att få bli döpta. Vi är många som mött dessa ungdomar under åren. Vi ser övertygade unga kristna som inte tvekar om att de vill bli döpta, trots att man är mycket medveten om farorna det innebär. Vi ber för dem. Inte bara på tisdagarna. Vi ber varje dag för de personer vi lärt känna, håller av, och saknar när de tvingats lämna oss. De närmaste tisdagarna kommer kyrkklockorna att ringa klockan 12 i Borgholm, Köpingsvik och Högby, där den som vill kan delta i en enkel bön. Klockorna uppmanar oss att be, både hemma och i kyrkan. Vi ber för konvertiterna. Vi ber för alla ungdomar som bott här i ungefär tre år, talar svenska , och nu måste lämna Sverige. Vi ber för våra beslutsfattare, som inte tar kristen tro på fullt allvar. Vi ber för alla familjer där afghanska ungdomar bott i flera år, och som nu förlorar en älskad familjemedlem på grund av utvisning. Vi ber för de församlingar som förlorar personer som gått till gudstjänsten varje söndag i tre år och blivit en del av vårt församlingsliv. Vi tackar också Gud för dem som faktiskt fått uppehållstillstånd, får stanna i trygghet i Sverige och som får utöva sin kristna tro offentligt här hos oss, utan att riskera hot, trakasserier eller fysisk bestraffning. Deras glöd och glädje inspirerar oss, som församlingar. Vi behöver de unga i vår kyrka, oavsett hur långt bort ifrån de en gång kommit.
