Om livet

Din stund på jorden!

 - Ingen av oss har önskat att få bli till. Ändå har vi alla blivit till. Du finns! Men
   varför och till vilken nytta?
- Beroende på var vi har råkat födas på denna jord…   Minoriteten av mänsklig-
   heten får goda yttre livsförutsättningar, majoriteten för en daglig mer eller
   mindre intensiv kamp för att kunna fylla de mest grundläggande livsbehoven.
- Oavsett livets förutsättningar önskar vi alla att det ska bli både gott och 
   innehållsrikt.
- Vare sig livet blivit som vi önskar eller ej vill de allra flesta inte dö. Livet har blivit
   kärt för oss. Ändå är döden ett lika ofrånkomligt faktum för oss som vår födelse
   var.

Så långt våra fysiska ögon kan se varar alltså våra liv det antal 'solvarv' vi får upp-
leva mellan födelsen och döden. Det är dessa sekunder, minuter, dagar och år som vi får fylla med innehåll.

Hur gör jag då livet innehållsrikt och meningsfullt? Vad vill jag ska prägla mitt liv? Var på skalan mellan att leva för mitt eget bästa och att leva för andra vill jag låta mitt liv hamna? Vilken grundläggande livssyn släpper jag in som vägledning i mina små och stora livsval? Det är några av alla svåra frågor vi på olika sätt ställer oss. Kanske kan vi få lite hjälp med dem om vi i nuet tänker på livet utifrån en summering av det.

De flesta av oss har gjort eller kommer att göra erfarenheten av att vara nära en medmänniska i dennes svåra sjukdom. Förr eller senare kommer vi att stå vid en medmänniskas grav och inse att det enda riktigt viktiga varit den omsorg vi visat varann, den tid vi givit varandra, de erfarenheter vi gjort tillsammans. Det är när vi finns i sådana sammanhang som vi på något underligt sätt inser att allt annat, som vi annars tycker är så viktigt, faktiskt kommer i andra hand.

Kan dessa och liknande erfarenheter vara till hjälp för mig i nuet, när jag står inför mina dagliga små och stora livsval – erfarenheten att människorna runt omkring mig trots allt är det viktigaste, och att det finaste bidrag jag kan ge till mitt och andras liv är att skapa goda livsförutsättningar, en god gemenskap, en fin, meningsfull, hoppfull och förlåtande miljö?
Kan det rent av vara detta som Gud skapat oss till? Kan det vara detta som är att förverkliga sig själv och att vara Guds medskapare?

I bibeln säger Gud oss, genom Jesus, bl a: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er det skall ni också göra för dem” (Matt 7:12 ). ”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra” (Joh 13:34).
När insikten kommer att vi, trots alla våra goda intentioner, ändå kanske misslyckas med detta, litet eller mycket eller totalt, vad återstår då? Är jag ’förbrukad’, är jag värdelös, oönskad som människa och utan hopp? Även här säger Gud oss, genom Jesus, att jag ”har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det” (Luk 19:10).

Hoppet, trots alla lyckanden och misslyckanden i livet, finns knutet till Jesus. Det är han som upprättar oss, ger oss nytt mod, nytt hopp, ny vilja och en ny framtid - inte bara för livet här i världen utan till och med inför ett liv bortom döden. Hans liv ger våra liv ny mening, nya mål och ett nytt hopp. Därför är tron på Jesus så helt avgörande i kristendomen.

När livet här i världen når sitt slut, oavsett om det hunnit bli få eller många dagar och år, är det faktiskt inte det vi gjort som är det viktiga och avgörande, utan vem vi levt våra liv för.