Kyrkorgeln är ett mäktigt instrument som man till och med kan gå in i. Det är en riktigt häftig upplevelse att spela med både händer och fötter och att fylla ett helt kyrkorum med toner. Men det här är självklara saker för de 20 barn och ungdomar som varje år anmäler sig till Norrköpings orgelakademi. Och det gäller att vara snabb med sin anmälan, för kursen blir snabbt fulltecknad. Ofta finns en väntelista för de som inte har hunnit få plats.
Gömd bakom en dörr
12-åringarna Atte och Oscar kilar vant upp på orgelläktaren i S:t Johannes kyrka och drar igång orgeln med ett nyckelvred. De ska visa mig det instrument som de spelar på varje vecka när de är orgelelever hos organisten David Löfgren. En fläkt börjar surra och en lampa tänds. Atte pekar upp mot de stora orgelpiporna och börjar förklara.
-Där uppe är verk ett och verk två och svällverket, men huvudverket sitter gömt bakom. Orgeln är mycket större än såhär, förklarar han och slår ut med händerna. Man får gå in genom en dörr och där bakom ser man hela orgeln.
Atte fortsätter att peka och visa olika pedaler, manualer, knappar och funktioner. Trots fina förklaringar är jag inte riktigt säker på att jag hänger med. Men för de två barnen är detta förstås grundläggande kunskap.
Tipsad av pianoläraren
Både Oscar och Atte började med pianolektioner för några år sedan, men hade lärare som tyckte att de kanske också skulle prova orgel. Och när de väl hade provat var de fast.
Trots att de förstår att jag tycker att orgeln verkar komplicerad vill de ändå lugna mig med att man inte behöver några särskilda kunskaper från början. Mer än att det kanske är bra att ha koll på lite piano. Man lär sig vartefter.
S:t Johannes kyrka har en orgel som är särskilt lämpad för barockmusik enligt experterna. Det är också svaret som kommer blixtsnabbt ur Oscars mun när jag frågar vad för typ av musik han helst spelar.
-Bach! Det är lite klurigt med barockmusik. Den har både lugna och snabba partier och är lite av en utmaning. Och jag gillar utmaningar! I alla fall ibland. Både utmanande musik och ibland enkla stycken. Det är bra att variera.
Annars går det att spela vad som helst för musik på en orgel, förklarar de. Man kan också försöka improvisera, vilket är roligt eftersom orgeln har så många olika ljud.
Byggde byggsatsorgel
Atte har varit med på sommarens orgelakademi tre gånger och Oscar har varit med två. Det är lätt att vilja komma tillbaka eftersom det är så roligt att träffa andra med samma intresse och så får man göra det som man gillar allra bäst. Dock har de hört talas om att man ska sätta en gräns för deltagandet på tre gånger. Men det är ju bra att andra får chansen, tycker de.
Under sommarkursen gjorde de några utflykter till olika kyrkor och kyrkorglar. Det roliga är att ingen är den andra lik, berättar de. En av dagarna fick de bygga ihop en liten byggsatsorgel tills den till slut kunde spelas på. Då fick de se hur en orgel är uppbyggd från grunden. Men Oscar och Atte har inte fördjupat sig något mer om orgelns mekanik efter det. För dem är det att spela musik som gäller.
Hittat sin grej
-Det är så pampigt att spela orgel, säger Oscar. Atte tycker att det bästa är att man kan spela efter humör. Lugn eller glad musik, eller pampigt och stort.
Ingen av dem har några tankar på att sluta spela kyrkorgel och tror att de kommer att fortsätta hela livet. Det märks att de har hittat sin grej och att det är detta som de brinner för. På orgelpallen får de blomma ut.
Om någon var orolig för återfödseln av kyrkomusiker så verkar det inte vara någon fara. I alla fall inte om man tittar på Norrköpings orgelakademi.