Norrköpings stadstorn är ett självklart inslag i Norrköpings stadsbild. Då det byggdes år 1748 fungerade det som stadens brandvaktstorn. Inne i tornet har tiden stått stilla. Där finns spår av de brandvakter som varit stationerade under århundraden. Längst upp på tornet finns salutkanoner.
Tornet är inte bara ett klocktorn som ringer in till S:t Olai kyrkas gudstjänster. Då det byggdes år 1748 var det också en angelägenhet för hela Norrköpings stad - som stadens brandvaktstorn.
Upptäck hur Stadstornet ser ut inuti. Bläddra i bildspelet!
Stadstornet har en rik historia som Norrköping brandvakttorn och stadskyrkans klocktorn. Men visste du att Stadstornet lika gärna hade kunnat stå på Knäppingsborg? Och att det kan ha varit laxarna i strömmen som bidrog till att Stadstornet står där det gör idag?
Förslaget var att bygga Stadstornet nere på Knäppingsborg, då själva marken runt kyrkan ansågs alltför ostabil. Men laxen kom att företrädas i byggfrågan. Den ringande kyrkklockan skulle skrämma bort laxen menade Anders Zetterstedt, som var faktor på Norrköpings mässingsbruk och innehavare av privilegierna på allt laxfiske i området. Istället kom förslaget om att uppföra ett torn i anslutning till Storgatan, dvs där det står idag.
Den 14 juli 1748 lades grundstenen till bygget ovanpå en myntad kopparplåt som högtidligen grävdes ner. Stadstornet stod färdigt år 1750 efter ritningar av arkitekt Carl Hårleman.
Under hela 1700-talet utropade tornvakterna klockslagen med lur mellan klockan 22 på kvällen och 3 på morgonen. Det traditionella utropet var:
Klockan är xx slagen!
Gud bevare staden från eld och brand!
Dessa ord ljöd natt efter natt, år efter år, från stadstornets övre gluggar åt olika väderstreck. Om brand upptäcktes skulle tornvakterna klämta i klockan med ett, två, tre eller fyra slag beroende på om branden fanns i Strand-, Dal-, Berg- eller Nordankvarteret. Senare tillkom fem klämtningar för Saltängen, vilket ledde till det skämtsamma påståendet att Norrköping hade fem väderstreck.
I tornet hänger tre klockor, Storklockan och Mellanklockan från 1822 samt Lillklockan från 1825. Samtliga gjutna i Norrköping av Lars Öhman av de tidigare klockor som blivit skadade i stadsbranden 1822. Som minne finns klockgjutarens namn och en minnestext om branden inskriven i storklockan. Under 1800-talet ringde man i klockorna tre x 15 minuter och det krävdes två sjumannalag som byttes av, samt en förman för att få den tunga storklockan att slå.
Inuti tornet finns ett kontor kvarlämnat, med plats för säng åt de brandvakter som varit stationerade här. För att göra rummet lite mer hemtrevligt har bilder, foton och urklipp i mängd samlats in och klistrats upp. Hundratals bilder från slutet av 1800-tal till början av 1900-tal finns i rummet.
155 bjälkar, 1282 pålar och 109525 tegelstenar gick åt för att bygga Stadstornet, som har vindlande trappor inuti. På var sin sida om Stadstornet finns två byggnader som i folkmun har kallats ”galoscherna”, där stadens brandskyddsmaterial fanns förvarade.