Att arbeta eller bara vara i en trädgård ger oss en bättre förmåga att inse att saker tar tid, ger lugn, ro och tillförsikt för att leva i en verklighet som kräver allt mer av oss människor i form av arbete, karriär, familj, fritid osv.
Det som händer i naturen och i en trädgård kan inte skyndas på, det tar sin egen tid. Att vara i naturen kan därför på ett ”naturligt” sätt lära oss om återhämtning, gränssättning och vila. I en tid när många människor springer fortare än våra skyddsänglar flyger kan vi därför behöva en trädgård där vi kan stanna upp och bara vara. Där vi kan få möjlighet att komma ifatt oss själva. Existera utan att prestera. Tillåta oss att vila.
”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite” (Markus 6:31)
Människan är en helhet där kroppsliga, själsliga, andliga/existentiella och sociala dimensioner hänger ihop. Oavsett hur vi har det eller vad vi förmår i perioder av livet är varje människa unik och värdefull. Alla har vi resurser och begränsningar liksom potential att växa och utvecklas. Naturen och trädgården kan vara en plats där förutom läkande till kropp och själ, även förundran och kreativitet kan gro och växa fram.
När vi tillåter oss att stilla reflektera över, och njuta av naturen fylls vi ofta av förundran över skapelsen – dess detaljer, mångfald och storhet. Med alla våra sinnen kan vi på ett rofyllt sätt ta in och fascineras av det vi upplever just i stunden. En sådan vilsam uppmärksamhet ger många goda effekter på kropp och själ. Vi kan förundras över den fantastiska värld vi lever i och vår plats i den. Vi kan bli mer närvarande och på så sätt skapa en upplevelse av mening och sammanhang.
Kreativitet är en plats att bara vara i för den som inte vill eller orkar med något annat. Det betyder inte att inte något sker. Själva varandet i sig är kreativt – inte minst för den som känner sig tömd på kraft i kropp och själ. Nya goda tankar kan födas genom varandet i naturen. Kreativitet kan också vara att konkret arbeta med sina händer bland jord och växter. Att sköta om trädgården genom att tex rensa ogräs, att skörda och kanske laga något gott av det som växer, eller att plocka en bukett av blommor är skapande. För någon är kanske den mest kreativa övningen att avsluta sitt arbete när kroppen säger till.
”Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till lugna vatten” (Psaltaren 23)
”Paradiset var en trädgård, himlen är en trädgårdsstad och mellan dem ligger våra trädgårdar. En trädgård påminner både om jorden och om himlen. Där finns både det naturgivna och vårt skapande. Både natur och kultur... Det handlar om andligt liv och växt. Om ett odlande av själen. En trädgård måste skötas och ogräs måste renas, annars förfaller den. Så är det också med själen.” (Martin Lönnebo)
I trädgården förenas jorden med himlen, det fysiska med det andliga. Det naturen och människan skapat samsas på en plats, en plats där naturen och själen kravlöst kan växa tillsammans.
”I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav. Klara rymder, öppna dagar: här en stund vid nådens hav” (Psalm 522)
Text: Anna Andersson