Vånga kyrka uppfördes år 1866 men mycket har förändrats i den nuvarande kyrkan sedan dess. Runt 1951-1954 genomfördes en restaurering och 1959 träffades kyrkan av ett åskslag, vilket bara lämnade ytterväggarna kvar. Även kyrkklockorna förstördes i branden, men gick att återanvändas då de nya klockorna göts. Kyrkan återuppfördes sedan efter de ursprungliga ritningarna men med lite modernare inredning. I kyrkan finns nu även församlingssal med kök på den övre våningen.
Renovering
I slutet av 2021 stängdes kyrkan för att genomföra en större renovering. Under renoveringen tillkom det bland annat en rymlig samlingssal med ett modernt kök på övervåningen och predikstolen har flyttats i sin helhet för att framhäva koret. Man har även lyft bort några bänkar i kyrkans bakre del och lagt nytt golv med markerade ytor där bänkarna tidigare stått.
Kyrkan renoverades av arkitekt och antikvarie Erik Lundberg under 1950-talet och hans detaljer har idag fått fortsatta inslag i kyrkan med bland annat färger och material. Ett exempel är den nya vikväggen i glas där träets kulör återspeglar designen från 1950-talet. Arkitektarbetet vid renoveringen har genomförts av Helena Sandekull från Mats Fredrikssons arkitektkontor. Kyrkan återöppnades på palmsöndagen 2 april 2023.
Orgel
Orgeln i Vånga kyrka är byggd av Marcussen & Søn och har 21 stämmor. Altaret är utfört av Stjärntorpsmarmor, vilket är Vångas egna stenart och predikstolen är byggd i tegel som sedan har putsats. Dopfunten i kyrkan är daterad 1661 och är troligen tillverkad i Vadstena eller Skänninge. Altartavlan föreställer Jesus, en knäböjande Tomas och lärjungarna och är målad av Johan Krouthén 1892.
Kapell och två kyrkogårdar
Den som åker till Vånga och tar sig en tur till kyrkan upptäcker att kyrkogården ser ut att vara delad på mitten. En väg klyver den i två delar där kyrkan är på den ena och kapellet på den andra sidan. Den del som kapellet står på är den äldsta delen. Det var här kyrkan tidigare stod, och det är delar av den som nu är kapell.
Den här delen av kyrkogården domineras av två stora urnor i metall som tillhör friherren Carl Fridolf Mannerheim och hans fru Palæmona Sophie Mannerheim. De andra stenarna som finns här är i de flesta fall i gott skick och texterna berättar om tid som flytt. Som en markering av platsens avskildhet finns en mur med stenportal. Den här typen av portaler var vanliga in till kyrkogårdarna förr, men nuförtiden får de oftast ge vika för enklare grindar.
Den nyare delen av kyrkogården är välvårdad och gravvårdarna är blandade. En större gravvård med staket reser sig på kyrkans vänstra sida. Det är Carl Gustav Spens familjegrav. Bland de övriga stenarna är variationen stor både vad det gäller storlek och ålder. Kyrkogården är en intressant blandning av gammalt och nytt, väl värd en promenad.