Ärkebiskopens tal:
Jag vill börja med att säga att jag är djupt tacksam för de här samlingarna. I dag har det gått 3737 dagar sedan kriget i Ukraina inleddes med invasionen av Krim och 837 dagar sedan Rysslands fullskaliga invasion.
Vårt medkännande med Ukrainas folk måste göras tydligt om och om igen. Måndagsmötena är ett föredöme i medkänslans uthållighet.
Vi lever i sorg, för allt det lidande som kriget orsakar, för framtidsdrömmar som går sönder, och för människoliv som släcks. Sorg över att kriget fortsätter och att freden är långt borta.
Men sorgen är i sig en kraft som väcker beslutsamhet. Ukraina behöver vårt stöd, för vägen till fred går genom att Ukraina får möjligheter att freda sig och bevara sin integritet och suveränitet. Det är den fria världens uppgift att stödja Ukraina så länge det behövs utan att slira på formuleringar eller intentioner.
Vår insats här på torget kan tyckas blygsam. Samtidigt visar historien vikten av det ihärdiga motståndet mot krig och förtryck. Det är inte förgäves. Och som samhälle behöver vi stå stadigt för demokrati internationell rätt och med den hållbara freden för ögonen.
Kriget kommer att ta slut. Ondskan förlorar alltid till sist, annars hade världen inte funnits i dag. Därför är det meningsfullt att fortsätta motståndet mot orättfärdigheten.
Putin kanske vinner något slag, men kriget kommer han att förlora. Vladimir Putins väg går inte till Kyiv. Den går till Haag. Där hör han och hans handlingar hemma.
Vi måste fortsatt insistera på den internationella rättens principer och stötta dess institutioner. Den internationella rättsskipningen skapades ur erfarenheter av krig för att tjäna som verktyg för fred. Dess betydelse är viktigare i dag än någonsin.
Som ärkebiskop representerar jag en institution som predikat fred under årtusenden. Inte alltid har kyrkan stått på rätt sida av historien, men det kristna fredsbudskapet är självklart: Saliga är de som håller fred säger Jesus i Bergspredikan. Och i fredens termer beskriver kyrkorna ofta vad vi vill verka för i mänskliga relationer.
I dag ser jag därför med särskild sorg på den roll som patriark Kirill och den rysk-ortodoxa kyrkans ledning spelar. Kirill, du har inflytande: stå inte i spetsen för en krigsrörelse. Anslut dig tillfredens rörelser och bidra till att få slut på denna ondska.
Vi samlas till stöd för Ukraina, och i förlängningen till stöd för en regel- och rättsbaserad världsordning. Ukrainas fred är allas vår fred, för min fred hänger samman med din fred.
I min tradition är handling och bön nära förknippat, så jag vill be.
Var gärna med, var och en på det sätt som är bekvämt:
Gud, jag ber för folken i Ukraina och Ryssland, för alla som drabbas av våldet, för alla som tvingas att strida, och för alla som fruktar för sina och sina näras liv. Och för alla som nu är på flykt.
Jag ber om besinning och utsträckta händer i de knutna nävarnas tid. Jag ber för Sverige och för alla som bor här, om sammanhållning och uthållighet i ofredens tid. Om öppenhet och generositet för dem som kan behöva skydd inom våra gränser ber jag dig, du kärlekens Gud.
Amen.