Alfred Nobel teki 1800-luvun lopulla huomattavia investointeja Karlskogan teollisuuteen. Edelleenkin siellä valmistetaan nitroglyseriiniä, dynamiittia, kranaatteja sekä ammuksia. Tänäkin päivänä tuotanto edustaa huipputeknologiaa. Nobelin investoinnit loivat perustan ase- ja puolustusteollisuuden pitkälle perinteelle.
Turvallisuus oli etusijalla
Yksi Boforsin työntekijöistä on Marjatta Juvonen. Hän on työskennellyt nosturinkuljettajana ja sorvaajana. Viimeiset työvuodet ennen eläköitymistään hän toimi valvojana samalla työpaikalla. Monen muun tavoin Marjatta tuli työvoimasiirtolaisena Suomesta. Hän on kotoisin Pohjois-Karjalasta, jossa viettää lomiaan. Hän on viihtynyt hyvin Ruotsissa.
– Minusta tuntuu, että suomalaiset olivat kiitollisia Ruotsille siitä, että saivat palkkaa turvatusta työpaikasta. Olimme ylpeitä työstämme ja pystyimme ostamaan ja omistamaan omat automme.
Hän ei juurikaan pohtinut työn lopputuotteita.
– Emme kovin paljon jutelleet tai ajatelleet sitä, että Bofors valmistaa aseita. Olimme vain kiitollisia, että meillä oli työpaikka ja turvattu elämä.
Karlskoga tarjosi monelle työmahdollisuuden. Eniten tultiin Suomesta, mutta myös Tanskasta, Unkarista ja Itävallasta. Karlskoga houkutteli myös ihmisiä muualta päin Ruotsia.
– Parasta työelämässä oli, että pääsimme osaksi ruotsalaista hyvinvointia ja vaurautta.
Marjatta kertoo, että kaupunkia ympäröivät metsät ja järvet muistuttavat kotiseudun maisemista runsaine marjapaikkoineen ja kalaisine järvineen. Ruotsi on se turvallinen asuinmaa; on kuin olisi kotona.
Tuotanto jatkuu edelleen
Marjatan tuntemien ruotsinsuomalaisten joukossa oli tietenkin pelko sodasta. Sotamuistot Suomesta elävät, mutta hän ei ole varautunut tai varustautunut mahdollista sotaa ajatellen. Hänellä ei ole varastoa eikä tavaroita ole hamstrattu. Marjatta ei ole mikään preppaaja. Tosin pakastimen ruuat riittävät moneksi kuukaudeksi.
– Jos sähköt menisivät poikki, pärjäisin huonosti. Olen täysin riippuvainen sähköstä, eivätkä pakasteruuat säilyisi.
Marjatta on jättänyt aseteollisuuden ja on nykyisin eläkeläinen. Hän tuntee kiitollisuutta työelämästään aseteollisuudessa, ja tänä päivänä hänen vanhin poikansa on siellä töissä.
Jonatan Edlund
Ett långt liv för
vapenindustrin
Karlskoga är för många likvärdigt med Bofors och dess försvarsindustri. Redan på 1600-talet startade kanontillverkningen, då Sverige under stormaktstiden hade en
fördel jämfört med övriga Europa: mängder av järn.
Under slutet av 1800-talet investerade Alfred Nobel i en stor del av Karlskogas industri. Fortfarande tillverkas nitroglycerin, dynamit, granater och ammunition, och nu som då är tillverkningen högteknologisk. Nobels investeringar lade grunden för en lång tradition av vapen- och försvarsindustri.
Tryggheten var det viktigaste
En av de som har arbetat i vapenindustri är Marjatta Juvonen. Hon har arbetat som kranförare och vid svarven. De sista åren före pensionen var hon kontrollant på samma arbetsplats. Marjatta kom liksom många andra som arbetskraftsinvandrare från Finland. Hon kommer från Norra Karelen och återvänder dit på semestern. Hon har trivts bra i Sverige.
– Min känsla är att finländare var tacksamma mot Sverige för att de fick lön från en tryggad arbetsplats. Vi var stolta över vårt arbete och vi kunde köpa och äga egna bilar.
Hon reflekterade inte särskilt över resultatet av arbetet.
– Vi pratade eller tänkte inte mycket på att Bofors tillverkade vapen, utan vi var bara tacksamma för att vi hade arbete och ett tryggt liv.
Tryggheten i Karlskoga gav många arbetstillfällen. Flest kom från Finland, men också från Danmark, Ungern och Österrike. Karlskoga lockade även människor från andra delar av Sverige.
– Det bästa med arbetslivet var att vi fick del av svensk välfärd och välstånd.
Marjatta berättar att skogarna och sjöarna omkring staden påminner om hemtraktens landskap, med massvis av bär att plocka och mängder av fisk i sjöarna. Sverige är det trygga boendelandet, asuinmaa; det är som att vara hemma.
Tillverkningen lever vidare
Bland sverigefinnar som Marjatta känner finns det såklart en rädsla för krig. Krigsminnen från Finland lever kvar, men Marjatta har inte förberett sig för krig. Marjatta är ingen prepper. Hon har inget särskilt förråd eller bunkring av varor. I frysen finns dock mat för flera månader.
– Om elektriciteten slås ut, klarar jag mig dåligt. Jag är helt beroende av el och maten i frysen skulle inte klara sig.
Idag är Marjatta pensionär. Hon är tacksam för sitt arbetsliv inom vapenindustrin och hennes äldsta son arbetar där.
Jonatan Edlund