En kärlekshistoria till församlingen i Berlin

Att Emmas första möte med utlandskyrkan inte blev vad hon önskat har sporrat henne som ordförande att arbeta mycket med bemötande i kyrkan.

–  Jag har reflekterat mycket kring vikten av hur vi bemöter dem som kommer till våra kyrkor och församlingar. Ibland har man bara en chans och det är oerhört viktigt att bli sedd i ögonen och känna sig välkomnad och inkluderad.

När hon själv kom till Berlin som trettioåring gick hon igenom en tuff period och bestämde sig för att uppsöka Svenska kyrkan igen, trots tidigare mindre goda erfarenheter. 

En kärlekshistoria till församlingen 

– Kantorn välkomnade mig direkt och bjöd in till fika. Sedan började en kärlekshistoria till den här församlingen. Jag fick enormt stöd av kyrkoherden och kunde bygga upp mitt liv. För mig blev det nödingången.

– Vi firade gudstjänst för en tid sedan på Österlen. Prästen pålyste att just den här söndagen skulle kollekten gå till Svenska kyrkan i utlandet. Det blev väldigt starkt för mig och jag hann tänka tanken att för dem är det en kollekt ett par gånger per år. Men för oss som lever och är aktiva i utlandet är det en så stor del av våra liv. Det viktigaste som finns, kan jag känna.

Emma är sedan flera år gift med en tysk man och har två barn. Ursprungligen kommer hon från Lund från en högkyrklig familj där farfar var biskop och föräldrarna var missionärer och aktiva i Lunds domkyrka. En uppväxt hon känner tacksamhet över idag och i efterhand kan se tillför mycket i hennes roll som kyrkorådsordförande.

Hon säger med eftertryck att det är viktigt att ge tillbaka det hon själv en gång fick när hon kom till kyrkan. Och att när de äldre inte finns längre behöver nya generationer ta över det viktiga arbete de gjort under årtionden.

–  Det tänker jag ofta på. I församlingen finns det många äldre som bär mycket och flera av dessa var med och byggde upp kyrkan. Vi har bara att lära av dem. Församlingen har vi till låns och behöver förvalta den på bästa sätt. Det är en sådan fantastisk plats med förskola, skola och kyrka. Det ligger väldigt stor ödmjukhet I uppdraget som ordförande.

Viktigt att alltid ta sig tid för nya människor

Hon berättar att på Svenska kyrkan i Berlin är de måna om att ta hand om varandra och finnas för nya människor som kommer. Att alltid ta sig tid, när det behövs.

Tillsammans är de ett stort nät av medlemmar, frivilliga och personal som hjälps åt. De har även en mängd olika aktiviteter, grupper och mötesplatser i kyrkan.

– Trots att människor är bortskämda med ett oerhört bra musikutbud i Berlin kommer många till oss och vi har både barnkör, ungdomskör, körer för vuxna och många konserter. Vi vill vara en attraktiv plats för människor och kombinerar våra resurser så att vi kan vara en plats där människor vill vara.

– Vi vill inte heller glömma historien och vad Svenska kyrkan gjorde för förföljda under trettio och fyrtiotalet. Att fortsätta ha civilkurage även framåt är oerhört viktigt och något att förvalta.  

Vill tala om tro och om livet

Svenska kyrkan i Berlin strävar efter att vara en plats som det ska vara lätt att  komma till.

–    Det börjar ofta med att människor besöker caféet för att sedan gå med i en grupp eller gå på en kvällsandakt. Ibland kan det krävas lite mod för att gå på en mässa eller besöka kyrkorummet. Men för mig är det jätteviktigt att Svenska kyrkan i utlandet inte är en svensk klubb. Vi vill vara en kyrka och tala tro och liv. Det är hjärtat och utmaningen.

Och även om många söker sig till kyrkan i Berlin för att de älskar att vara där, möter även personal och frivilliga regelbundet människor som går igenom riktigt svåra händelser i sina personliga liv. Det kan handla om sjukdom, död eller när livet av olika anledningar inte blir som de tänkt sig.

– Då behöver vi vara flexibla. Agera utan att fråga eller ifrågasätta. För att kunna ha utrymmet att hjälpa människor på ett bra sätt behövs också ekonomiska medel. Att kunna hjälpa någon hem. Eller hjälpa en människa eller familj som hamnat i en väldigt svår situation. De bidrag vi behöver från Sverige ska inte främst gå till verksamheten, utan till människor i utsatta eller väldigt svåra situationer.

Församlingen i Berlin vill vara Svenska kyrkans förlängda arm

Emma  säger att de vill spela en roll för människor ute i världen. Vara en förlängd arm för Svenska kyrkan. Emma känner stor tacksamhet till alla ombud i Sverige som ger av sin tid och vittnar om vad utlandskyrkan betyder för människor och vad som görs runt om i världen.

–  Visby är både det minsta och det största stiftet.* Vi vill vara en del av Svenska kyrkan och jag tror att vi kan lära mycket av varandra. Det är viktigt att hålla flödet vid liv mellan kyrkan i Sverige och kyrkan utomlands.

 – Som ordförande i en utlandsförsamling har man mycket ansvar, ett ansvar som kan vara stort och ibland tungt. Då är det viktigt att tänka att vi gör detta tillsammans. Det ger kraft att fortsätta arbetet.

 Marja Anne Casparsson  

* Svenska kyrkan i utlandet är en del av Visby stift. Biskopen i Visby stift är förutom att vara biskop för församlingarna på Gotland även biskop för församlingarna i Svenska kyrkan i utlandet.