Övre salen i Stockholms Finska församling fylls av glatt sorl. Dagens deltagare i Lappstugan, Marjatta, Leena, Pia-Marit och Marja-Liisa, är eniga om att ”man inte kan utebli från de här träffarna”. Även Marjatta, som beskriver sig själv som en frilansare på Lappstugan för att hon tillbringar mycket tid i Finland, uppskattar cirkelns verksamhet.
- Det är trevlig att prata och få höra vad som händer i församlingen, säger hon.
- Vi delar kreativitet och gemenskap här. Vi pratar och utbyter kunskaper och färdigheter. Vi håller vår finska levande och vital, lyfter Leena Machakaire.
- Ja, och om man uteblir någon gång, går man genast miste om något, tillägger Pia-Marit.
Karelska piroger en försäljningssuccé
Lappstugan i Finska församlingen i Stockholm anordnar basar två gånger om året: innan jul och i samband med församlingens vårfest. Utöver handarbeten säljer gruppmedlemmarna även sina bakelser. Den mest sålda produkten är karelska piroger.
- En gång sålde vi 150 piroger på en kvart! säger Leena och skrattar. Men även andra bakelser är efterfrågade.
- Alla försäljningsintäkter går till ett gott ändamål, men det finns många som behöver hjälp, påpekar Marja-Liisa.
I år anordnas basaren den 7 december, och försäljningsintäkterna går till Act Svenska kyrkans julinsamling. Insamlingens tema är fred och budskapet är ”Ljus i mörkret.” Deltagarna i Lappstugan är ättlingar till krigsveteraner och har vuxit upp i skuggan av krigsminnen.
Krigstidens know-how
Traditionen av krigstida handarbeten har också förts vidare från mödrar och mor- och farmödrar. Av lakan sydde man snödräkter och av ullgarn stickade man gevärsvantar som hade plats för tumme och pekfinger. I kristider tog man till det som fanns: man sydde kläder till barn av de hela bitarna från vuxnas trasiga kläder. Man odlade lin och höll får hemma.
- När jag frågade min 80-åriga mamma vad hon inte skulle vilja leva om svarade hon: ”krigstiden.” Allt annat har hon kunnat bearbeta, berättar Leena. Själv minns hon livet i skuggan av det kalla kriget och när Berlinmuren föll. När den oroliga tiden var över.
Hoppet finns kvar
På intervjudagen har morgonnyheterna rapporterat om ett robotangrepp mot Israel och om att konflikten i Mellanöstern trappats upp ytterligare.
- Nu känns det som om kriget är närvarande hela tiden, och man orkar inte titta på nyheterna längre, man blir avtrubbad, suckar Pia-Marit.
Den grekiska mytologin berättar om Pandoras ask. Det tycker Marjatta är en bra metafor för att beskriva den tid vi lever i. Asken öppnades trots förbud, och sjukdomar, krig och katastrofer spred sig ut i världen.
- När asken var tom, var det bara hoppet som fanns kvar på botten, avslutar Marjatta.
Kristiina Ruuti