”När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka” – minnesbilder från samernas skoltid ger en fördjupad bild av den samiska skolhistorien. Tyngdpunkten ligger på nomadskolan som central utbildningsinstitution för samerna.
– Nomadskolan har spelat en central roll i samepolitiken. Det var en politik och skolform som byggde på rasistiska idéer om högre och lägre raser och som tog ifrån många samer deras språk, kultur och människovärde, säger ärkebiskop Antje Jackelén.
– Berättelserna i denna bok måste höras! Utan dem kan inte Sverige göra upp med sin koloniala historia. I Svenska kyrkan vill och måste vi ta ansvar för vår del av denna historia.
Det är äldre samer som berättar om sina erfarenheter, känslor och minnen från sin tid i nomadskola och arbetsstuga. För en del handlade det om misshandel och en ständig hemlängtan, i en miljö med främmande värderingar där man tvingades tala ett annat språk än samiska.
Barnen skulle behandlas annorlunda
I boken beskrivs hur statsmakt och kyrka genom utbildningsväsendet försökte assimilera och kolonisera den samiska befolkningen. Särskilt uppmärksammas tidsperioden 1913–1940; en tid då rasbiologiska idéer var rådande. Den samiska befolkningen ansågs vara en lägre stående ras, och barnen skulle därför behandlas annorlunda än andra barn i Sverige. Behandlingen av samer har konsekvenser ännu i vår tid.
Kolonialt förflutet granskas
Svenska kyrkan fattade 2012 beslut om två projekt med syfte att dokumentera och synliggöra kyrkans roll i det förtryck som utövats mot samerna. Det första är denna bok om äldre samers skolminnen som ger en fördjupad bild av den samiska skolhistorien. Senare i vår kommer också en ”vitbok” i form av en vetenskaplig antologi som görs i samarbete med Umeå universitet. Genom dessa publikationer vill Svenska kyrkan redovisa de oförrätter man gjort sig skyldig till samt granska sin skuld och sitt ansvar mot samerna i ett kolonialt förflutet.
.jpg?DoProcessing=&w=550)