De får Svenska kyrkans kulturstipendium 2024

Stipendierna fördelas på fem områden: bildkonst, scenkonst, film, musik och litteratur. Varje område får 100 000 kronor. 

Läs om Svenska kyrkans kulturstipendier.

2024 års kulturstipendiater 

• Film: Blåsfisken, Elin Övergaard
• Bild: Läsesällskapet, David Torstensson
• Scenkonst: Man kan ju inte leva på luftbubblor och drömmar liksom, Lisen Rosell
• Litteratur: Bönebok, Daniel Bovacioglu
• Musik: Echoes of tomorrow, VoNo

Om stipendiaterna och deras projekt

Film

Blåsfisken
Elin Övergaard

Motivering

Elin Övergaard får Svenska kyrkans kulturstipendium för att utveckla långfilmen Blåsfisken om psykisk ohälsa. Filmen skildrar Lo, 12 år, som kämpar för att ta plats i sin egen familj och hur hon även som vuxen kämpar för en plats i samhället. Blåsfisken är både ett familjedrama och en skildring av vårt samtida individualistiska samhälle. I en tid där cirka 100 000 unga står i kö till BUP för vård av psykiska ohälsa, vill Elin Övergaard göra upp med klichéartade skildringar av ett ämne där framför allt unga tjejer ofta porträtteras på ett kontraproduktivt och destruktivt sätt. Med stor kännedom om ämnet vill Övergaard skapa en enkel berättelse som samtidigt berättar om något mycket större. Med humor och tempo söker regissören nya vägar för gestaltningen och formspråket i en djärv vision - som också vill förmedla hopp. 

Presentation

Elin Övergaard är född 1994 i Uppsala och uppvuxen i USA och Sverige. Hon är utbildad vid Stockholms Konstnärliga Högskola och har även studerat vid Akademin Valand Film samt Filmcentrum Stockholm. Elin Övergaard har bland annat regisserat kortfilmen Ingen lyssnar som vann kortfilmspriset Startsladden vid Göteborgs filmfestival och var nominerad i kortfilmssektionen vid Cannes filmfestival samt Guldbaggen.  

Bild

Läsesällskapet
David Torstensson

Motivering

David Torstensson tilldelas Svenska kyrkans kulturstipendium 2024 för sitt projekt Läsesällskapet, en fortsättning på essäfilmen Att ha rätt, från 2023, där en pappas engagemang i ett litet kommunistiskt förtruppsparti ställdes i relation till dennes frikyrkliga bakgrund, med frågor som: kan himmelriket och det klasslösa samhället sägas likna varandra?

Det uppföljande verket har sin utgångspunkt i material kring den småländska väckelserörelse som kallades åkianerna, efter grundaren Åke Swensson. Sekten existerade under några få år i slutet av 1700-talet i Älmeboda, Linneryd och Ljuder socken, och drog till sig många anhängare tills den slutligen kom i konflikt med svenska kyrkan. Flera av dess centralgestalter blev placerade på Danviks dårhus. Vad kan vi lära idag av deras erfarenhet? Materialet, som blir grund för filmen Läsesällskapet, kommer att bearbetas och utforskas i teaterns form, i fyra workshops vid Sigalycke folkskola i Tingsryd, och presenteras inom ramen för Smålandstriennalen.

Presentation

David Torstensson, född 1987, är en bildkonstnär som arbetar med film och social konst. Han är utbildad vid Konstfack, Kunstakademiet i Oslo och Malmös konsthögskola, och har  varit en flitig utställare såväl i Sverige som vid en rad olika institutioner internationellt som exempelvis New York, Berlin och Köpenhamn. 

Scenkonst

Man kan ju inte leva på luftbubblor och drömmar liksom
Lisen Rosell

Motivering

Lisen Rosell tilldelas Svenska kyrkans kulturstipendium för allkonstverket Man kan ju inte leva på luftbubblor och drömmar liksom. Ett platsspecifikt ljudverk som ämnar utforska teman som klass, familjerelationer och försoning, och där brutalistisk arkitektur får tjäna som fond. Verket tar sin utgångspunkt i Östra kyrkogården i Malmö, där Sigurd Lewerentz ikoniska Blomsterkiosk från 1969 står som en central del av berättelsen. Genom en ljudvandring får lyssnarna följa ett dokumentärt och djupt känslomässigt samtal mellan en dotter och hennes mor. Här gestaltas en komplex och trasig relation, där platsens arkitektur och atmosfär blir katalysatorer för förståelse och möjlig försoning. Verket, ett samarbete mellan Lisen Rosell, ljuddesignern Foad Arbabi och arkitekten Petra Gipp, strävar efter att skapa en konstnärlig symbios som erbjuder en personlig och gripande upplevelse, med ambitionen att väcka insikter om mänsklig sårbarhet och försoning.

Presentation

Lisen Rosell är en framstående scenkonstnär och skådespelare, känd för sitt arbete inom ÖFA-kollektivet där hon varit en centralfigur sedan 2006. Hon har skapat verk som "Grottbjörnens folk", "Cuteness Overload" och "Stolthet och fördom", den sistnämnda uttagen till Scenkonstbiennalen 2022. Rosell har även varit engagerad som skådespelare på bland annat Unga Klara, Turteatern och Teater 3 i Stockholm. 2023 regisserade hon pjäsen "Den första rumpan" på Dramaten, och hennes föreställning "Forever Young" valdes ut till BIBU 2023 - den svenska scenkonstbiennalen för barn och unga. Rosell utmanar ständigt scenkonsten genom att kombinera olika uttryck och tematisera kroppslighet och identitet på nya djärva sätt.

Litteratur

Bönebok
Daniel Boyacioglu

Motivering

Daniel Boyacioglu tilldelas Svenska kyrkans kulturstipendium för sin Bönebok, en musikalisk, talspråklig och existentiellt mättad diktsamling. Diktböneboken vill vara ett underlag för samtal med Gud om det moderna livet, för troende och icke-troende. Boyacioglu menar att om vi bara talar med Gud i kyrkan så begränsas samtalet. Därför vill han uppmärksamma Guds närvaro också på andra platser i vår vardag, t ex i löpspåret. Med ett angeläget tilltal pratar han med Gud om skoskav, om utmattningsdepression, om rasism, om att leva i marginalen, om ensamhet, om tro och tvivel. Samtidigt frågar han sig: hur pratar jag med någon som känner mig bättre än jag själv gör och som inte svarar? I poesins öppna form erbjuder denna bönebok något som angår oss alla och som många av oss inte ens vet att vi söker. 

Presentation

Daniel Boyacioglu (född 1981) är en svensk poet med syrianskt ursprung som även är musiker, dramatiker och spokenword-artist. Han har gett ut flera diktsamlingar varav den första, Istället för hiphop (Tidens förlag, 2003), såldes i 5000 exemplar: Den senaste diktsamlingen Daniels Bok kom 2023 (Wahlström och Widstrand). Boyacioglu har utkommit med flera musikalbum i olika genrer (exempelvis The Very Best 2004, Re:Bell 2018), senast i gruppen Daniel4ever (Dom kort man fått 2022). Ett axplock ur hans uppförda dramatik och sceniska engagemang är: Dom älskar mig, dom älskar mig (Angeredsteatern/Dramaten 2004), Triumf och tragedi (Kungliga Operan 2010), Vem är det som bjuder på fika (SR: Radioteatern). Han blev svensk mästare i Poetry Slam 2001 och 2002. 

Musik

Echoes of tomorrow
VoNo

Motivering

Svenska kyrkans kulturstipendium i musik går till vokalensemblen VoNo för beställningen av nya körverk av tonsättaren Martin Åsander och textförfattaren Martin Gribbe. Dessa körverk, som utgår från de fem mänskliga sinnena ska utgöra den musikaliska kärnan i projektet Echoes of tomorrow – ett möte mellan AI och levande musik. 

I sitt konstnärliga undersökande har de tolv professionella sångarna tillsammans med sin konstnärliga ledare och dirigent Lone Larsen under många år fördjupat sig i både vokal och scenisk improvisation, något som också blir en viktig del i projektet Echoes of tomorrow, den innovativa konsertföreställning som ska utforska gränslandet mellan mänsklig kreativitet och teknologins möjligheter.

I mötet mellan AI och människa ställs frågorna: Vad kännetecknar det som är mänskligt? Vad händer med det vi kallar för människovärde när AI alltmer ersätter sådant som människan lagt ner stor möda och tid på att utveckla? Är AI producerat material konst? Mitt i dessa frågor rör sig VoNo och konsertprojektet Echoes of tomorrow. När dessa frågor ställs med utgångspunkt i nyskriven musik, gestaltad av människor med levande röster och kroppar, kanske vi kan upptäcka nya saker om vad det är att vara människa.

Presentation

VoNo grundades för 25 år sedan. Deras kombination av improvisation, nyskapande kommunikation och musikalisk kvalitet på hög nivå är unik i det svenska musiklivet med sina konsertföreställningar som på olika sätt gestaltar vad det är att vara människa. VoNo har fått utmärkelsen Årets kör, har spelat in ett antal album och har en omfattande turnéverksamhet i Norden och övriga Europa. Ett exempel är föreställning Flickan med svavelstickorna – Passionen, som hade premiär på Folkoperan.