Kyrkornas världsråds generalförsamling invigd

Öppningsanförande

Förmiddagen inleddes med orienteringsmöte, som pågick parallellt med en presskonferens. Detta följdes av ett öppningsanförande med personer från Kyrkornas världsråds centralkommitté, bland andra Svenska kyrkans delegat Celina Falk. 

Dr. Agnes Abuom inledde generalförsamlingen, hennes sista som centralkommitténs moderator. En tyst minut hölls för metropoliten Gennadios of Sassima, som avled den 1 juni i år samtidigt som han innehade rollen som centralkommitténs vice-moderator. 

Nya medlemmar välkomnades och generalförsamlingens alla frivilligarbetare tackades. Biskop Mary Anne Swenson, centralkommitténs nuvarande vice-moderator, kommenterade de senaste årens prövningar. "Ingen av oss förväntade sig covid, och nödvändigheten i att skjuta fram generalförsamlingen. Att tvingas gå från personliga till virtuella möten, det har varit utmanande. Men framför allt har vi påmints om att inget – varken död eller liv, nutid eller framtid, inte ens covid – kan skilja oss från Guds kärlek” sa hon.

Moderatorn och generalsekreterarens rapporter

Efter lunch följde moderatorn och generalsekreterarens rapporter. Dr. Agnes Abuom inledde genom att adressera generalförsamlingen utifrån temat Kristi kärlek driver världen till enhet och försoning. Abuom reflekterade bland annat över de utmaningar som medlemskyrkorna mött sedan den förra generalförsamlingen 2013 och delade sina förhoppningar för denna. ”I bästa fall blir generalförsamlingen en spirituell hyllning av kraften i Guds kärlek, som förnyar våra sinnen och hjärtan så att vi kan utgöra en kulturell motkraft som drivs av solidaritet till de mest utsatta och Guds skapelse”. 

Den föregående generalförsamlingen i Busan, Sydkorea, 2013, utmynnade i att kyrkorna kallade varandra att påbörja en ”Pilgrimsfärd mot rättvisa och fred”. Några av slutsatserna från detta arbete finns samlade i boken ”Pilgrims on the path of peace” (2022). Resan fokuserade på fyra nyckelområden: klimatkrisen och omsorg om skapelsen; ekonomisk orättvisa; våld och krig och arbetet med fredsbyggande och försoning; samt förtrycket av kvinnor och erkännandet av mänsklig värdighet. 

”I Kristus kärlek bor nyckeln till vår enhet” sa Abuom och uppmuntrade delegaterna och medlemskyrkorna att ”fortsätta vandra, be och arbeta tillsammans som pilgrimer på vägen mot rättvisa och fred, med målet att uppnå helande, försoning och enhet för alla”. Ta del av hela Dr. Agnes Abuoms anförande (pdf, engelska).

Därefter tog tillförordnade generalsekreteraren, Rev. Prof. Dr Ioan Sauca, vid. I sin rapport berörde han många av de utmaningar som världen står inför, såsom klimatkrisen, covid-19,  kriget i Ukraina och mänskliga rättigheter i det Heliga landet. ”För att kunna svara upp mot tidens svårigheter behöver vi varandra, vi är beroende av varandra, och vi kan bara ta oss framåt om vi vandrar tillsammans, inte separat”, sa han. ”Därför vågar jag påstå  att om inte Kyrkornas världsråd fanns skulle vi vara tvungna att uppfinna eller återuppfinna det idag”.

Sauca talade också om hur han ser kommande period med en gemensam ekumenisk pilgrimsfärd mot enhet och försoning som ett övergripande paradigm, som kommer att genomsyra Kyrkornas världsråds programarbete. ”Eftersom enhet och försoning inte kan nås utan rättvisa och fred så är detta en naturlig förlängning av det ekumeniska paradigm som tog form vid den tionde generalförsamlingen”. Ta del av hela Rev. Prof. Dr Ioan Sauca rapport här (pdf, engelska).

Huvudanförande av Tysklands förbundspresident

Under stort säkerhetspådrag gjorde Tysklands förbundspresident Frank-Walter Steinmeier entré på scenen. Han inledde med att tacka för att de tyska kyrkorna välkomnades vid den första generalförsamlingen, under Kyrkornas världsråds bildande i Amsterdam 1948. ”Ännu till denna dag är vi tacksamma för det”, sa han.

Vidare reflekterade Steinmeier över den elfte generalförsamlingens grafiska symbol, som utgörs av fyra element. ”Cirkeln representerar traditionellt hela världen, jorden”, sa han. ”Vägen indikerar att vi alla har vår egen individuella väg att vandra, men våra samhällen, våra kyrkor, är alltid också på väg”. 

”Korset är alltjämt den avgörande symbolen för kristen identitet”, reflekterade Steinmeier. Och slutligen, det fjärde elementen, duvan, har stor symbolisk betydelse. ”Det är först en symbol för fred, vilket så många människor saknar och ohämmat längtar efter” sa Steinmeier. ”I många traditioner är det också symbolen för den Helige ande”. 

Men framför allt, tillade han, ”det är budbäraren som Noah sänder ut i det gamla testamentet, för att se om flodvågen lagt sig och om den universella katastrofen kommit till ända”. För oss idag borde denna duva fungera både som en varning och som en symbol av hopp, sa Steinmeier. ”En varning att vi behöver göra allt i vår makt för att förhindra en människo-orsakad katastrof med okontrollerade klimatförändringar” förklarade han. ”I denna kontext har vi som kristna ett särskilt ansvar, för skapelsen har lagts i våra händer, i vår omsorg, för oss att skydda.”

Steinmeier avslutade med att tillönska ”en givande och framgångsrik generalförsamling, som utmärks av utbyte, bön och dialog men också av klarhet och beslutsamhet, tydliga analyser och en vilja att agera utifrån det som behöver göras, men också utifrån hopp”.

Dagen som helhet avslutades med gemensam bön.