Rapport från minisymposiet om institutionssjälavård den 25 november 2019

Föreläsningarna

Magnus Abrahamson – Grova brott, förlåtelse och kristen tro

Under sin tid som häktes- och fängelsepräst fick Magnus Abrahamson ibland frågan om Gud förlåter ”mördare våldtäktsmän och pedofiler”. Frågan är intressant ur många perspektiv. I den här föreläsningen diskuterar han hur man kan tala om Guds förlåtelse som något som gäller alla utan att trivialisera människans ansvar. Själavården har en teologisk grund. Syftet med föreläsningen är att skissera en teologi som hjälper människan att leva med sin historia – inte att fly den.

Abrahamson utgår från tre symboliska platser. Vi har torget som symboliserar gemenskap, cellen som symboliserar ensamhet och stadsporten som symboliserar utanförskap. Tanken är att den som tvingats röra sig från torget och cellen ska komma tillbaka till torget. Utanförskapet vid stadsporten bör undvikas. Abrahamson menar att juridiska domar och det allmänna samhällsklimatet bör peka i riktning mot torget. Även mellanmänsklig förlåtelse kan peka i samma riktning.

När Jesus korsfästs utsätts han för fysisk plåga, social förnedring och ett religiöst utanförskap. I evangeliernas passionsberättelser ser vi hur Gud i Jesus rör sig bort från torget och ut genom stadsporten. Även om domstolarnas påföljder, de allmänna attityderna i samhället och de människor som blivit kränkta samstämmigt pekar mot stadsporten finns det alltid en inbjudan till Guds torg. Guds närvaro utanför stadsporten pekar mot kyrkporten. Människor kan stänga stadsportar men inte kyrkportar. Själavårdarens uppgift är att vara medvandrare och visa på vägen mot torget men i slutändan är det upp till individen att visa sig. 

Lästips för fördjupning

• Föreläsningen baseras på Magnus Abrahamsons bok Brott och förlåtelse, Verbum 2013.
• ”Back to the Square”, Justice Reflections, Issue 48, JR 317, 2018.

Sarah Dunlop – Is ’being there’ enough? – Experiences of chaplaincy in the Church of England

Sarah Dunlop presenterade fynd från två forskningsprojekt som varit instrumentella i utformningen och förståelsen av institutionssjälavård för Engelska kyrkan de senaste åren. Studierna visar att institutionssjälavård är under förändring bland annat i fråga om ett ökande antal institutionssjälavårdare som är lekmän och frivilliga. Institutionssjälavård sprider sig även bortom de traditionella arenorna (sjukhus, fängelser och militären) till nya sammanhang som köpcentrum, flygplatser, gatupastorer (se organisationen Street Pastors), kasinon och liknande.

Utifrån institutionssjälavårdarnas egna ord i intervjuer utforskade Sarah Dunlop en missiologi som fokuserar på inkarnation och ställde frågan ’Räcker det att vara närvarande?’ Hon drar slutsatsen att det räcker, men att formen som närvaron tar kan få en ny kvalité om institutionssjälavårdaren förstår sig själva stå i inkarnationens tjänst och förmår att kommunicera det. Institutionssjälavård har potentialen att vara försonande och transformativ och koppla människor samman med sin sanna mänskliga identitet.

Lästips för fördjupning

• Swift, C., Cobb, M. & Todd, A. 2015. A Handbook of Chaplaincy Studies: Understanding Spiritual Care in Public Places. Farnham: Ashgate, p.2
• http://www.theosthinktank.co.uk/publications/2015/03/11/a-very-modern-ministry-chaplaincy-in-the-uk
• Todd, A., Slater, V. and Dunlop, S. 2014. “The Church of England’s Involvement in Chaplaincy: Research Report for the Church of England’s Mission and Public Affairs Council.” http://orca.cf.ac.uk/62257/
• Dunlop, Sarah. 2017. Is ‘Being There’ Enough? Explorations of Incarnational Missiology with Chaplains. Practical Theology. 10. 1-13.

Hannah Bradby – Healthcare chaplaincy: mediating cultures and meaning-making

Hannah Bradby pratade utifrån sina studier av institutionssjälavård i England och mötet mellan olika kulturer och hur meningsskapande sker i dessa sammanhang. I England har själavårdare traditionellt sett mandat för att närvara på vissa institutioner som fängelse och inom militären, samtidigt finns och agerar själavårdare i andra institutioner och platser som köpcentrum, flygplatser, fabriker och sjukhus. På dessa platser tillgodoses de religiösa och andliga behoven hos både personal och patienter och kunder.

I England består kåren av institutionssjälavårdare både av institutionens heltidsanställda, deltidsanställda och frivilliga. Dessa är främst anställda av institutionen de arbetar på. Institutionssjälavård i England tar många olika former och själavårdarnas uppgifter är väldigt varierade, speciellt på sjukhus. Utöver att tillgodose andliga och religiösa behov utför institutionssjälavårdarna ofta ritualer och riter men agerar även som juridiska rådgivare i religiösa frågor som vad som är halal och haram. En undervisande roll gentemot sjukhuspersonal i form av kulturell översättning var även vanligt hos intuitionssjälavårdare som representerar minoritetsreligioner men även mot patienter och anhöriga. Själavårdarna blir ofta medlare mellan patienter och närstående och sjukhuspersonalen. Institutionssjälavårdarna är också ofta den första kontakten som patienter och närstående har haft med sin religion på länge, mötet blir då ett tillfälle att ställa frågor om tro och livsåskådning som de inte haft möjlighet att ställa innan. Den vanligaste typen av arbete bland intuitionssjälavårdarna var däremot ”chatty chaplaincy” (småpratssjälavård).

Framträdande hos sjukhussjälavården och annan institutionssjälavård, i England är mångreligiositet och hur transreligiösa rum skapas för att tillgodose de varierade behov som finns hos patienter och personal. Dessa rum präglas av allmänna symboler som blommor, vatten och ljus liksom respekt för de andra religionerna men även oklarheter vad gäller religiösa praktiker, bland annat huruvida skorna skulle tas av eller inte. Avslutningsvis beskriver Bradby hur institutionssjälavård mångreligiösa bönerum nu ofta hittas och presenteras på samma sätt och i samma miljö som andra tjänster som hittas på sjukhus och flygplatser. Hon ställer frågan huruvida institutionssjälavård i England riskerar att ses och hanteras som en tjänst liksom andra.

Lästips för fördjupning

• Willander, E., Bradby, H., Torres, S., & Jonsson, P. 2019. Conditions for Religious Pluralism in Swedish Hospital Chaplaincy: A Research Note. Journal of Health Care Chaplaincy, vol. 25, 3:99–109. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/08854726.2018.1548853

Cecilia Melder – Systematiskt arbete med existentiell hälsa, en resurs i andligvård vid institutioner

Frågeställningen i fokus i Cecilia Melders forskning är hur ett systematiskt arbete med existentiell hälsa kan utformas, appliceras och ses som en resurs i andligvård vid institutioner. Andligvård som forskningsområde har vuxit under den andra hälften av 1900-talet. Melder menar att det är viktigt att ha en tydlig definition av andligvård. Enligt henne är den ett komplement till fysisk och psykisk vård. Melders modell för systematisk kartläggning och val av utformning av andligvård innehåller fyra delar: kartläggning av andlig hälsostatus, kartläggning av andliga behov, val av grundläggande ansats, val av intervention.

Under kartläggning av andlig hälsostatus kartläggs hur personen mår och huruvida promotiva eller preventiva åtgärder bör tas. Promotion i detta sammanhang är stödjande av hälsan och prevention förebyggandet av ohälsa. Inspirerat av Katie Erikssons hälsokors illustrerar Melder hur det subjektiva måendet är oberoende av den objektiva hälsan. Målet bör vara kraftfulla insatser för få och ”lättare” insatser för många. Kartläggning av andliga behov och bedömningen av existentiella behov görs för att stärka frisk- och skyddsfaktorer och reducera riskfaktorer. WHOQOL-SRPB field-test instrument kan vara ett verktyg för detta. I valet av grundläggande ansats avgörs vad personen är i störst behov av utifrån olika kunskapsnivåer. Val av intervention innefattar val av metod och tekniker, teologisk inriktning och typ av andlig vägledning. Utvecklingen av interventionen behöver göra en avvägning mellan prevention och promotion av andligvården och huruvida det bör göras på en micro eller macro nivå.  

Lästips för fördjupning

• Melder, C. (2019). Aktiv livshjälp. I S. Fahlgren (red). THS 25år - jubileumsskrift.
• Melder, C., (2011) Vilsenhetens epidemiologi - en religionspsykologisk studie i existentiell folkhälsa. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-134249