STI:s direktor ”Vi är här genom hela processen”

Morgonen den 7 oktober 2023 har kommit att bli ett datum och tidpunkt som de flesta i Israel och Palestina minns i detalj.  

-          Jag var i Tel aviv när attacken skedde. Min man var och hälsade på och vi hörde flyglarmen tidigt på morgonen och begav oss till skyddsrummet på hotellet, berättar Anna.

Kort därpå satt hon och hennes man i en taxi på väg tillbaka till Jerusalem, efter inrådan från kollegor att med ”med språng lämna Tel aviv om det är möjligt”.

-          Det är svårt att förstå i efterhand men det var väldigt oklart vad som egentligen hade hänt och var så i flera dagar. Och det spreds väldigt mycket rykten.

En efter en har kurser fått ställas in

Anna Hjälm tillträdde som direktor på STI i augusti 2022. Under 2023, innan kriget bröt ut, hade institutet precis börjat närma sig full kapacitet i verksamheten igen, efter att pandemin inneburit avbrott och fördröjningar. I centrum står kursverksamheten med fortbildning för anställda, förtroendevalda och medlemmar i Svenska kyrkan samt internationella och ekumeniska partner. Institutet genomför även akademiska kurser i samarbete med universitet och skräddarsydda folkbildande kurser.

När vi möts i mitten av november är Anna på kort visit i Sverige, bland annat för att delta i samtal under MR-dagarna och på kyrkomötet. Till vardags är det alltså i Jerusalem hon bor på heltid sedan två år, men har vistats i området från och till sedan hösten 2000. Då, vid millennieskiftet, hade den andra intifadan brutit ut, så oroligheter och stridigheter är ingen ny erfarenhet.

-          Jag kan inte säga med säkerhet men de första dagarna tänkte vi nog att det skulle som kriget 2014, några fruktansvärda veckors anfall och sedan var det över. Men så blev det ju inte.

STI fick med kort varsel ställa in en nära förestående kurs och så har det sedan fortsatt med tiden som kriget har fortlöpt. En efter en har kurserna fått ställas in. Häromveckan ställdes den allra sista planerade kursen för våren in. Andra organisationer gör samma bedömning; det är helt enkelt för svårt att fylla upp platserna och garantera säkerheten, om deltagarna ens lyckas ta sig dit – många flygbolag ställer regelbundet in sina avgångar.

Gräsrotsdialogen allt viktigare

Religionsmöten och dialog är en annan del av STI:s verksamhet, som handlar om att både upprätthålla befintliga och att utveckla nya nätverk och sammanhang. Medan kurserna med utländska gäster har fått ställas in har denna verksamhet fått en allt viktigare roll. Fokus ligger just nu mer på stötta lokala initiativ än att ta egna, exempelvis genom att ställa sina lokaler till förfogande för organisationer som Rossing center och Rabbis for Human rights.

-          Jag tror faktiskt att vi som utomstående inte riktigt förstår hur svår den här situationen är för människor som lever i det. Och vi skulle kunna skada genom att pusha för en dialog som man inte är mogen för.

Anna berättar att olika dialogorganisationer haft olika strategier kring hur man valt att förhålla sig till den förändrade situationen. En del har ställt in helt medan andra, som Rainbow groups, den äldsta judisk-kristna som fortfarande är i drift i Jerusalem, har fortsatt att mötas helt enligt tidigare planlagt program. Även Interfaith encounter association, som består av interreligiösa studiecirklar, har valt att fortsätta sin verksamhet och har adderat inslag och skapat nya samtalsgrupper där man sett behov.

-          Så den typen av gräsrotsdialog finns fortfarande men de håller ganska låg profil och fler grupper än förut träffas nu hos oss därför man inte längre vill ses på mer offentliga platser.

Under hösten har institutet också bjudit in till öppna digitala lärandeluncher, som även vänder sig till intresserade i Sverige. Där har man bland annat fått lyssna till Yusef Daher, chef för Kyrkornas världsråds kontor i Jerusalem, som delat hur det är att leva och arbeta i det heliga landet. Och författaren och människorättsaktivisten Nadia Harhash, som talade om feminism, tro och liv. Nästa tillfälle är den 12 december då tillfälle ges att lyssna till Felix Bengtson, diplomat på svenska generalkonsulatet i Jerusalem.

Allt får planeras ”förutsatt att”

I en vardag och situation där allt kan förändras väldigt fort gäller det att ha ett agilt och flexibelt förhållningssätt. Å ena sidan är det i nuläget svårt att planera något överhuvudtaget. Som exempel nämner Anna att hon ska resa tillbaka till Jerusalem på torsdagen och följande lördag har bjudit in till en middag, men att allt sådant får numera planeras ”förutsatt att”.

-          Hej, vill ni komma på middag på lördag? Förutsatt ATT jag kan landa, OCH att inte Iran anfaller… det blir en bisarr situation att leva i.

Å andra sidan är det utmanande eftersom det inte finns något ”normalläge” före kriget att komma tillbaka till, det har helt enkelt hänt för mycket. Det pågår så många konflikter på olika nivåer, mellan och inom grupper, som inte går att överblicka eller analysera när man står mitt i det. Men att STI med personal finns kvar och står stadigt skickar en viktig signal, menar Anna. Att värna det egna arbetslaget, som består av både palestinier och israeler: judar, kristna och muslimer, har krävt sin omsorg i en situation där alla är påverkade.

”Vänta inte för länge med att komma hit”

Sedan mitt och Annas möte ägde rum har regimen i Syrien hunnit falla, något som naturligtvis får konsekvenser i hela regionen. Och för tillfället råder en skör vapenvila mellan Israel och Hizbollah. Men en sak är säkert: omvärldens intresse för Mellanöstern och det heliga landet kommer att bestå.

-          Det kommer en dag när vi måste tala med varandra igen och då kommer vi att vara här och har varit det igenom hela processen. Vi har följt människor och samhällen genom det, så kanske finns det något i det som vi kan bidra med: vi var här då och vi är här nu – låt oss hjälpas åt.

När jag frågar vad vi hemma i Sverige kan göra kommer svaret snabbt:

-          Vänta inte för länge med att komma hit!

Trots att det skrivs och rapporteras om kriget dagligen så känner sig både palestinier och israeler bortglömda. Anna uppmuntrar därför att höra av sig till Svenska kyrkans partners i regionen och berätta att man tänker på och ber för dem. Och givetvis att stötta det humanitära arbetet genom Act Svenska kyrkan.