Samiska kvarlevor förvaras i anatomiska samlingar på minst elva museer i Sverige, och samiska företrädare har under lång tid arbetat för att dessa ska repatrieras och återbegravas. Vid rundabordssamtalet diskuterades vilka hinder som idag finns för att kunna återlämna kvarlevor som förvaras i anatomiska samlingar på museer och andra institutioner.
Under rundabordssamtalet i Uppsala gav Carl-Gösta Ojala, forskare vid Uppsala universitet, en historisk bakgrund till samlingarna av mänskliga kvarlevor. Antikvarie Leena Drenzel vid Statens historiska muséer redogjorde för en kartläggningsrapport rörande mänskliga kvarlevor vid offentliga museer, som presenterades 2016. Jans Heinerud, chef vid Västerbottens museum, gav exempel på hur man arbetat aktivt med repatrieringsfrågor tillsammans med samiska företrädare i Västerbotten.
Gemensamt uttalande
Deltagarna ansåg att repatriering är en process som tar tid men det finns möjligheter att komma vidare i frågan. De enades om följande gemensamma uttalande:
”Vi har idag påbörjat ett samtal om repatriering av samiska kvarlevor. Det är en komplex fråga som berör oss på många olika plan. Vi har diskuterat olika hinder mot repatriering bland annat juridiska, praktiska, ekonomiska och behovet av vetenskapliga avvägningar.
Vi har uppfattat att det finns en vilja att ta ytterligare steg för att möjliggöra repatriering och även återbegravning. Det finns en stor förväntan på nästa steg i processen som är Riksantikvarieämbetets kommande regeringsuppdrag om nationella riktlinjer kring hantering av mänskliga kvarlevor på museer.
Vi ser också ett behov av fortsatt dialog och samverkan för att komma vidare.
Vi avser därför att samlas för en uppföljning av detta möte om ett år, som ärkebiskopen kallar till.”
Framåtsyftande samtal
– Det blev ett givande och framåtsyftande samtal. Det är oerhört viktigt att alla berörda parter tar sitt ansvar och möjliggör att repatrieringsfrågan får en lösning, säger Sylvia Sparrok, ordförande i Samiska rådet i Svenska kyrkan.
Rundabordssamtalet initierades av ärkebiskop Antje Jackelén och Samiska rådet i Svenska kyrkan i samarbete med Sametinget. Vid mötet i Uppsala deltog representanter för Sametinget och Sametingets etiska råd, Riksantikvarieämbetet, Statens historiska museer, Kulturdepartementet, Ájtte-museet och Västerbottens museum.
BAKGRUND
De samiska kvarlevorna samlades in under 1800- och tidigt 1900-tal och var en del i dåtidens föreställningar om klassificering av raser där man såg samerna som lägre utvecklade och ville bevisa det med bland annat skallmätningar. Många samiska gravplatser blev uppgrävda och plundrade på kranier och andra kvarlevor. Personer som var involverade i plundringen och handeln med samiska kvarlevor var vetenskapsmän, handelsmän och provinsialläkare.
Av Svenska kyrkans vitbok om den historiska relationen till samerna, som utgavs 2016, framgår det att kyrkans företrädare också bidrog till och ibland möjliggjorde gravplundring.
Läs mer:
Vitboken om relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna
Kapitel 31 i vitboken, av Carl- Gösta Ojala: ”Svenska kyrkan och samiska mänskliga kvarlevor” (pdf)