Hyppeln är änkornas ö
– Ibland blir jag så ledsen när jag tänker på alla jag längtar efter, som gått bort genom åren, säger Siv. Det är det värsta med att bli gammal, att man mister så många.
Alla känner alla här på ön. Man engagerar sig, bryr sig om.
– Det är positivt, det betyder trygghet, säger någon.
– Det är både ock, men man får bry sig lagom mycket, inte tänka på vad folk ska tycka hela tiden, säger en annan.
– När barna var små och hade gjort nåt tokigt, gick man ju inte gärna ut, säger Siv och alla skrattar gott.
Om någon uteblir från träffarna, så kollar de andra att allt står väl till. Likadant om någon granne inte synts till ute, eller har rullgardinen nere.
– Var är hon? undrar man.
– Ja, det ska vi ha reda på! säger de andra och så ekar skratten igen.
Damerna är mellan 64 och 89 år. De har många gemensamma minnen – och mycket att se fram emot.
– Nu har vi vårlunchen på måndag, och i morgon har vi gemensam sommaravslutning för Träffpunkten. Då samlas vi, hundra personer, i Hönö församlingshem och det blir mycket sång och musik.
Mycket engagerade damer
I sommar blir det Öarnas sommarmusik, även på Hyppeln. Adventsmusiken återkommer förstås och i år var det även vårkonsert med barnkören. Det var uppskattat av alla åldrar.
Kören på Hyppeln startade 1983. Den är inte det enda som engagerar dessa damer, även om de alltid sjungit. De har också arbetat för idrottsföreningen, Röda korset, arrangerat kabaré och haft både bokcirklar och symöten.
Förr kunde de även få komp på orgel och dragspel.
– Det var många män på ön som spelade dragspel, minns de.
Någons farmor spelade cittra och någons mamma mandolin. Och fröken i skolan var duktig på att sjunga med barnen. Upp ur väskorna kommer en sångbok från 1937, med prydliga anteckningar. När Elisabeth Belgrano, som leder kören, bläddrar bland titlarna i boken kommer sångerna som på beställning. Texterna sitter ännu.
– De är fantastiska! säger Elisabeth, som är sångerska och kantor. Som konstnärlig forskare inriktad på röst och gestaltning har hon lång erfarenhet och vet vilken god effekt musiken har på människor i alla åldrar. Nu arbetar hon i Öckerö församling med musik och diakoni: vuxen-barn-grupp, hembesök med sång och samtal och sång i grupp på Rörö, Hyppeln och äldreboenden.
– För mig är det ren glädje att komma hit! säger hon. Besöken på Hyppeln bekräftar att musik bidrar med både mening och bättre hälsa!
Bortgångne Lars Ölmedal, lärare och musiker på öarna, var ledare under många år. Han arrangerade musik och minnena är varma och många. Någon nämner en dråplig episod på färjan och skratten klingar igen.
Fler är välkomna med
– Fler är välkomna med! säger damerna med en mun. Man behöver inte sjunga perfekt eller så.
De har försökt värva fler, särskilt lite yngre, men det har gått trögt.
– Det är inte samma med gemenskapen som förr, säger någon. Egentligen inte sen tv:n kom!
– Jag förstår inte, det är sociala och trevliga människor som sitter i varsitt hörn nu, med en skärm i händerna. Telefon och datorer har tagit över de unga.
De sätter fingret på ett fenomen vi alla känner igen.
