Grymt givande att spela med unga

Simon har sett för lite av Västkusten, säger han själv.
– Jag är uppvuxen i Umeå, men kommer från Finland, så vi åker åt det hållet på sommaren.

Simon var sju när han fick sin första gitarr. Mamma lärde honom de första ackorden och förebilderna var många. Inte minst Paul Stanley i rockbandet Kiss.  
– De var grymt coola med sina målade ansikten, säger Simon. 

Musiken finns i släkten, men det är bara Simon som valt den musikaliska banan. Under uppväxten tog han alla tillfällen att spela och sjunga.
– I skolan, på julfester och skolavslutningar… så fort någon frågade räckte jag upp handen.

Senare bildade han egna band, spelade på ungdomsgårdar, deltog i tävlingar och vann även någon av dem. Drömmen var hela tiden att en dag bli artist och få uppskattning för det han själv skrivit. I backspegeln har han en del råd till unga som drömmer om att satsa på musiken.
– Ge inte upp! Det tar tid och det kommer motgångar, men när man kämpat hårt och det äntligen vänder är det värt det.
– Behåll lekfullheten även om du övar åtta timmar per dag. Låt det vara kul.

Musik på gott och ont

Under flera år kände Simon stor press, framför allt från sig själv. Men Simons föräldrar har alltid gett honom fullt stöd. Han flyttade hemifrån tidigt och han minns inte en enda gång då de ifrågasatt hans val att satsa på musiken.
– Den supporten betyder väldigt mycket. Jag inser det nu när jag själv blivit förälder. Det hade varit jobbigt att behöva kriga mot dem, när det var nog att hitta tilltron till mig själv.

Simon är pappa till Ruth-Essi, snart tre år. De sjunger massor tillsammans. Om hon väljer den musikaliska banan kommer Simon att stötta till hundra procent.
Musiken har spelat en viktig roll i Simons liv.
– På gott och ont. I perioder har det varit tufft och jag har gjort en del frilansspelningar som jag helst sluppit.  Men pengarna behövdes. Långa sjungningar slet på mig och en knut på stämbanden gjorde rejält ont. Då var det tungt.

Idol-resan

Tredjeplatsen i Idol i vintras har förändrat tillvaron rejält. Nu skriver han mängder av nytt material. Under tre år före Idol skrev han i princip ingenting. All tid gick till att spela covers för att försörja familjen. Bland annat som gatumusikant i Australien.
– Nu är det kul och hoppfullt igen! Den stora skillnaden är att publiken nu kommer för att de tycker om det jag gör. Tidigare ville de bara höra covers.
– Sen har jag fått så mycket kärlek från människor, de uttrycker att jag inspirerar och så där. Det hade jag inte riktigt räknat med. 

I juni deltar Simon i KörCamp16, församlingens inspirationsdagar för unga körsångare. 
– Det ska bli kul! Det är otroligt givande och man lär sig mycket av unga och kids. Sen är det stort och härligt med en kör!
– Det är fint att lira i en kyrka, även om jag inte gjort det så ofta hittills. Det blir ofta känslosamt och väldigt fin akustik.

Under uppväxten gick Simon i kyrkan på besök hos släkten i Finland.
– Det var en tradition vid alla högtider och ända sen jag var barn har jag börjat gråta när den mäktiga kyrkorgeln drar igång.

Familjen är viktig

I sommar ska Simon ha semester för första gången på tre år. Familjen betyder mycket.
– Det är otroligt skönt att jag var 26 och inte 16 när jag slog igenom. Jag har ett sundare perspektiv nu. Att ha en familj som älskar en, oavsett hur giget gick eller hur låten blev, är trots allt det viktigaste. 
– Jag har också mer integritet och vågar säga nej när det inte känns bra. Jag tar kommentarer, till exempel från media, med en nypa salt.

Framåt hösten kommer Simon Zion att ge ut en nytt material. En EP är planerad. Han skriver disciplinerat, helst på dagtid, när han inte är ute på spelningar. Fritiden ägnar han åt familjen. 
– Om familjen mår bra, då flyter skeppet! konstaterar Simon Zion.

Text: Cecilia Sundström (juni 2016)

Simon Zion är solist vid avslutningskonserten för KörCamp16 i Hönö kyrka onsdag 29 juni kl 19.