Församlingens bårtäcke lånas ut kostnadsfritt vid begravningar i kyrkan eller begravningskapellet.
Bårtäcket är komponerat och vävt av textilkonstnär Ingrid Brobeck från Skene.
Bårtäcket är blått och har två olika dekorationsband som anhöriga kan välja mellan. Det ena bandet, "Marias blommor", är broderat med blommor och gröna blad mot blå kors. Det andra, "Havet", skiftar i olika blå nyanser med en guldbård i mitten. Till bårtäcket hör också ett silverfat för den som vill ha ett levande ljus på kistan.
Bårtäcke med dekorationsband Havet.
Foto: Ulrika Tönnäng
Bårtäcke med dekorationsband Marias blommor.
Foto: Ulrika Tönnäng
I samband med begravningar användes redan på 1600- och 1700-talen så kallade bårtäcken i svenska kyrkor och de flesta ägdes också av församlingarna. Troligen användes inte någon kista till den döde. I allmänhet dog människor i sina hem och lades sedan på sin bädd eller en bår. Ett bårtäcke kunde läggas som skydd åt den döde och täcket fick ligga kvar under begravningsgudstjänsten i kyrkan. Även när man började använda enklare kistor bibehölls traditionen med bårtäcke som då placerades på kistan.
I början av 1900-talet kom bårtäcken alltmer ur bruk. Man använde istället mer påkostade kistor och prydde dessa med blomsterarrangemang.
Traditionen med bårtäcken har dock tagits upp igen i vår tid. Onsala församling har ett eget bårtäcke som bekostades av kyrkliga arbetskretsen.