– Det finns absolut ett intresse kring frågor om Gud, kyrkan och tro. Många som inte själva säger att de tror på gud, uppger ändå att de tror på något även om de inte riktigt vet vad.
– De kallar sig inte för kristna och säger inte att de ber, men de beskriver hur de “verkligen, verkligen hoppas” att något visst ska ske. Det tolkar jag som ett sätt att be.
Varför tror du intresset för andlighet verkar öka?
– Många har det rätt tufft. Det händer mycket hemskt i världen. Då är det naturligt att fundera på stora frågor: vad gör jag här? Vad är meningen med allt? Jag märker att många har uppfattningen att allt inte kan vara en slump utan att det finns något där bakom.
– Religionen, kyrkan, Gud och Jesus blir svar på sökandet, ger ett hopp. Kyrkan erbjuder också en väldigt fin gemenskap. Alla är välkomna, uppskattas och alla tar hand om varandra. I kyrkan går det att finna tröst och det är accepterat att prata om allt, både det roliga och det svåra.
Hur ska fler, inte minst unga, se att kyrkan är en plats där de vill vara med?
– Det handlar om att uppmuntra, att få personer att våga komma en första gång. Man behöver inte berätta hela sin livshistoria. Det är ok att bara sitta med, prata om roliga saker även om man kanske har hundra saker i huvudet man tycker är jobbiga.
Text: Cathrine Gustavsson
Texten har ursprungligen varit publicerad i magasinet ”Örebro - Mitt i livet”, nr 1/2025.