Med 35 år som präst i Svenska kyrkan har Eva Gripenby i Härlanda församling mött många människor i sorg, både i samband med begravningar och i enskilda samtal och samtalsgrupper.
– I någon mening är jag förstås van vid att möta sorg och dess olika uttryck och också van vid att möta mina egna känslor. Men det kan aldrig bli slentrian. Varje situation, varje person och familj är unik. För mig är det en stor förmån att få gå med en stund på vägen; att höra alla livsberättelser och få förmedla hopp, menar Eva.
Dela det som gör ont
Församlingarna i Örgryte pastorat erbjuder regelbundet en möjlighet att vara med i en samtalsgrupp om sorg för den som mist sin livskamrat. Eva är en av dem som leder samtalsgruppen.
– Här handlar det om att få sätta ord på sina egna tankar och känslor, men också få del av andras erfarenheter. Det är inte så att deltagarna bär på samma sorg, men samtalsgruppen skapar förståelse för att andra har gått igenom något liknande. Det blir befriande att få den igenkänningen och också att få berätta sin egen berättelse. Det brukar bli både tårar och skratt på träffarna, berättar Eva.
Respektfull atmosfär
Varje träff i sorgegruppen följer ett särskilt tema. Deltagarna får närma sig det svåra på ett varsamt sätt. Först får de berätta om hur livet såg ut innan man träffade sin livskamrat. Sedan handlar det om sjukdomstiden eller om själva dödsfallet och om tiden efteråt. Ledarnas uppgift är att skapa en accepterande och respektfull atmosfär i rummet.
– Vår roll är att se till att var och en får sitt utrymme. Ganska snart brukar deltagarna hitta varandra och samtalet går av sig självt, säger Eva.
