På innergården vid Örgryte församlingshem känns svalkan under paradisäppelträdet och parasollen behaglig denna soliga sensommardag. Under hela sommaren har här varit café på torsdagarna, ett efterlängtat andningshål då mycket annat varit stängt. Gästerna kommer in några i taget, anvisas en plats för att hålla avståndet och blir serverade kaffe och kaffebröd. Många är 70+. Det märks att caféet är uppskattat. Det ligger en förväntan i luften: Vilka kommer idag – och vad blir det för gott fika?
– Det betyder mycket att det är öppet, att kunna komma och prata med någon. Många ställen har stängt, menar Siv Atlestam.
Hon är här med sin man Ulf. De är aktiva i kyrkan, både i Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan. De bor nära och har lätt att komma hit. Deras sommar har varit bra överlag, trots restriktioner.
– Vi har ett sommarställe och har kunnat träffa släkt och barn. Där finns trädgård så vi kan sitta ute, så vi är bortskämda på så sätt. Men jag har inte kunnat besöka min systerson eller gå och simma på Valhallabadet som jag brukar. Vi åker heller inte kommunalt, säger Ulf.
Det är viktigt att hålla igång även i dessa tider, tycker bordsgrannen Siv Rabe Pajnert. Hon följer gympan på TV och brukar också gå till gudstjänsten på söndagen i Örgryte nya kyrka. Kyrkan är stor och det går bra att hålla avstånd där. Men det vanliga kyrkkaffet efteråt har varit inställt.
– Det är jättebra att vi kan nyttja den här innergården på torsdagarna istället! Här kan vi samlas, vi som träffas i kyrkan, menar hon.
Runt parasollerna och borden står blommor i krukor. I träden hänger amplar med petunior och palettblad och skapar medelhavstrivsel. Om en stund ska det också firas mässa här på innergården. På tallriken ligger hembakt, bakat av Örgrytes egen bagare Evan. Han håller ställningarna i köket och kommer ut och serverar så att gästerna kan sitta kvar.
Evan kommer från Irak. Han har varit i Sverige i 10 år och arbetstränat i Örgryte församling nu i snart tre år. I Irak arbetade han som frisör, med festdekorationer och lite som dj.
– Men när jag var liten var jag ofta med min mamma i köket. Jag älskade att hjälpa till där, att laga mat och baka, berättar Evan, när vi ses några dagar senare vid caféköket.
I ugnen gräddas kanelgifflar och Evan passar plåtarna. Under våren har han fyllt frysarna när mycket verksamhet stått på vänt. Att det nu är mer folk i rörelse och att hans bakverk får uppskattas mer direkt trivs han med.
Det var här i Sverige som bakningen blev huvudsysslan. I Bergsjöns kök lärde han sig att baka tårtor. Och när han kom till Örgryte församling hjälpte dåvarande diakonen honom att hitta olika svenska recept.
– Jag gillar att baka allt! Men jag gillar inte att följa recept. Säger de att de önskar kolakakor går jag in och söker på youtube!
Evan går mycket på känsla när han bakar – han vet vad som fungerar. Och jag, som vid bakning är slav under recept, kan inte undgå att bli imponerad. Han visar mig sitt instagramkonto med bilder på sina bakverk. Vi skrollar ned bland chokladtårtor och småkakor – och så jordgubbstårtan som Evan förstått har en särskild ställning hos svenskarna på sommaren. När årets midsommargudstjänster på äldreboendena i Örgryte inte kunde bli av, bakade Evan just jordgubbstårta som församlingen istället levererade dit, med en hälsning.
