"Kyrkan är ett stort relationsbygge"

Det är en solig men samtidigt blåsig vårdag jag träffar Elinor Johansson på hennes nya kontor. Det är hennes första riktiga arbetsvecka och mycket nytt att lära sig, inte minst namnen på de ca 90 medarbetarna i pastoratet, men också att hitta till kopieringsrummet och var filer sparas på Teams. Hon kommer närmast från en kyrkoherdetjänst i Stenungssund, en liknande roll, men nu i ett större sammanhang. Vad var det som lockade med den här tjänsten? 
– Det var många saker. Dels lockas jag av att Örgryte pastorat har en sådan rik bredd i församlingar och verksamheter. Och dels är det känslan av att komma hem. Jag har bott och arbetat på många olika ställen, jag har till exempel varit präst på Svenska kyrkan i London. Men det var i Härlanda församling som jag började som präst 1998. Det var tänkt att vara ett första adjunktsår, men jag trivdes och det blev drygt sex. Här fick jag arbeta med ungdomar, i soppkök, en del på Sjukhuskyrkan och också i Björkekärr. Det var en jättespännande tid som jag har många fina minnen från! 

Förutom Härlanda, Björkekärr och Sjukhuskyrkan på Östra sjukhuset ingår också Sankt Pauli och Örgryte församling i pastoratet, samt en förskola och en frivilligcentral. Vad är då en kyrkoherdes uppgift? 
– Min roll är att ytterst leda och hålla samman de olika församlingarna. Det finns församlingsherdar i varje församling och tillsammans med dem och övriga i ledningsgruppen ska vi hålla ihop och se till det gemensamma – och samtidigt låta varje del få vara sin del. Jag är också den som står i relation till kyrkans förtroendevalda, jag sitter med i kyrkorådet till exempel.  

Vilka utmaningar och möjligheter ser du framför dig? 
– Pastoratet är rikt välsignat med bra människor, lokaler och verksamheter. En utmaning för kyrkan är alltid vara öppna utåt: att möta människor, vara relevanta och vara en naturlig del i samhället. Kyrkan är ett stort relationsbygge, där relationen med Gud är det primära men också relationen med varandra. Det är en utmaning – men också en jättestor möjlighet.
 
Vill hoppas du då att kyrkan kan bidra med här i östra Göteborg? 
– Det är många som funderar på stora frågor idag, inte minst om hur det ska gå för vår planet och för världsläget, och som söker mening. Då behövs en plats som kyrkan, där man kan få formulera sina tankar om livet och om tro. Och här, liksom på många platser i Sverige, tänker jag att det många som är väldigt ensamma. Där kan kyrkan få vara gemenskap. Men kyrkan talar också flera språk. Vi har inte minst det kulturella språket med musikliv och konst, som också är en möjlighet att närma sig frågor om livet. Så vi behöver tala många språk, det kan vara ren undervisning, gemenskap men också upplevelser som får en att tänka nya tankar. Och mitt i allt detta har vi Jesus i centrum, som håller ihop allt.  

Idag ökar intresset för kristen tro. Ungdomsbarometern tippade att Jesus blir årets influencer 2025. Kan du berätta, vad var det som fångade dig en gång? 
– Det är något som har vuxit fram som en process. Jag kommer inte från någon speciellt kyrklig familj, men jag var med i kyrkans verksamheter som barn, hade väldigt roligt och fick många kompisar. När jag var i 20-årsåldern var det min egen tro som var bärande och tanken att bli präst växte fram. Jag funderade mycket på om det här är det jag vill göra – och det var det!  

Och nu har det blivit några år som präst för Elinor. Hon bor i Stenungssund tillsammans med sin man och tonårsbarn. Att pendla till jobbet blir något nytt, hur går det? 
– Förvånansvärt bra. Det tar cirka 45 minuter. Jag lyssnar på nyhetspoddar i bilen, men just nu repar jag även körsånger för min kör Kluster som jag är med i. 

Förutom körsång, finns det annat du vill få tid till på fritiden? 
– Jag tycker om att måla ikoner och på sommaren är det kul med trädgård. Jag tränar också på gym.  
--- 
Var med och välkomna Elinor Johansson söndag 27 april kl 11.00 i Örgryte nya kyrka med samvaro efteråt i Örgryte nya kyrka.