I Björkekärrs kyrka har församlingsvärd Lotta precis ställt fram dagens soppmeny: Spenatsoppa med ägg – spenat som är viktigt för både hjärnan och synen får jag veta. I köket är Lotta i färd med att koka soppa, bre smörgåsar och koka kaffe tillsammans med de ideella medarbetarna Dick och Birgitta.
– Det känns bra att kunna bidra. Jag är en pigg pensionär och tycker om att ha en uppgift, berättar Birgitta.
Hon är pensionerad förskollärare och har tidigare bland annat hjälpt till på babycafé i kyrkan. Hon brukar också ordna kyrkkaffe ibland på söndagarna. Och det finns plats för fler hjälpande händer när vissa har blivit äldre och orkar inte hjälpa till på samma sätt.
Medan de dukar fram tallrikar på borden öppnar vaktmästare Fredrik kyrkportarna och ställer ut Välkommen-flaggan. Sopplunchen börjar med andakt och de som kommer kan först sätta sig i kyrksalen. Här inne råder ett lugn och vi får låta blicken vila på det vackra kyrkfönstret i mosaik en stund innan diakon Jenny tar till orda.
– De flesta av oss här idag är här för att någon annan tänkte på oss. Vi kanske fick en enkel fråga: ”Ska du hänga med på sopplunchen idag?” börjar Jenny och fortsätter sina tankar på hur viktigt det är att se varandra och att våga bjuda in – och att de flesta faktiskt gillar att få en fråga.
Det blir jazz till soppan idag. Medan kön till soppserveringen tar form skapar pensionären Lennart trivsam stämning med lätta toner bakom pianot. Fast det är en gråkall november känns det som sommar inne. Iréne är en av stammisarna som tar plats runt borden.
– Här på sopplunchen får jag maten serverad, jag slipper laga mat och så får jag ju gemenskapen, berättar hon.
Snart är det dags att plocka undan disk och kaffekoppar. Birgitta har bjudit med en kvinna från sitt boulegäng på sopplunchen – och det finns alltid plats för fler i gemenskapen.
– Jag trivs väldigt bra i den här kyrkan. Här finns mycket värme och glädje! Det betyder jättemycket för mig att få finnas med i ett sammanhang där det kristna budskapet också får plats, tycker Birgitta.
---
Text: Karolina Braun
Förkortad utifrån en text i tidningen Händer nr 4, 2021.