Text: Jan Cedmark
Denna orgel har sannerligen levt ett märkligt liv. Under de år den stått på Artisten har det spelats mer på den än någonsin tidigare. Den har varit ett viktigt undervisningsinstrument, en tidsspegel i musikvetenskapen och en väckarklocka för engelsk orgelmusik i Sverige. Flera diplomorganister har givit sina debutkonserter på Willisorgeln. Den har hörts i radio, på CD och blivit omtalad och älskad. Orgeln är nu placerad på norra läktaren i den vackert restaurerade Örgryte nya kyrka i Göteborg där den flitigt används både i gudstjänster och vid konserter.
Hur har då detta unika instrument kommit till Örgryte nya kyrka i Göteborg? St Stephen's Church i Hampstead kom att tillhöra de övertaliga kyrkorna i början av 1970-talet. 1971 stängdes St. Stephen för att bli kontorslokal. Orgeln monterades ner och såldes till en orgelentusiast, Taco Boersma, i Holland. Där, utanför Amersfort, lagrades den tills Musikhögskolan i Göteborg fick kännedom om instrumentet genom orgelbyggaren Henk van Eeken våren 1992. Det inköptes av Tostareds Kyrkorgelfabrik/Tore Johansson samma år. Instrumentet är till stor del bevarat i originalstatus och har rekonstruerats och restaurerats av Tostareds kyrkorgelfabrik 1993. En ny fasad med användandet av orginalpipor har ritats av Tore Johansson och tillverkats i Shellackbehandlad ek. Instrumentet har under sin tid på Artisten vunnit internationell ryktbarhet som ett unikt instrument, i stort sett i originalskick, och som varande den enda tremanualiga Willisorgeln utanför England.
I Örgryteorgelns originalskick var manualerna mekaniska medan pedalen hade pneumatisk traktur, sedan 1998 har dock även pedalen mekanisk traktur. Utställningsorgeln 1851 banade väg för orgelbygget i St George's Hall i Liverpool, som enligt organologen W L Sumner blev ett Mecca för musikälskare. Willis byggde orglar i Alexandra Palace i norra London, Albert Hall (den orgel som kan åhöras i Last night of the Proms), St. Paul´s Cathedral samt för kyrkorna i Truro, Salisbury, Exeter, Oxford, Winchester, Canterbury, Lincoln, Durham, Carlisle, St. David's, Glasgow, Wells, Gloucester, Hereford m.fl.
Barkermaskin med pneumatisk funktion introducerades för att åstadkomma lättspelthet. Utställningsorgeln, som för övrigt finns i ombyggd form i Winchester Cathedral, var den första som hade utökad pneumatisk funktion. Willis' orglar kan kallas "romantiska", "symfoniska" eller "orkestrala" men det finns alltid i Willisorglarna en fast grund i genuin viktoriansk orgelklang.
För den stora utställningen 1851 i Crystal Palace byggde Willis den största orgeln på utställningen, vilket gjorde honom vida berömd och efterfrågad som orgelkonstruktör, byggare och intonatör. Här presenteras den berömda Willispedalen, en radialpedal som finns även i Örgryteorgeln. Vidare konstruerade han pistons, dvs fasta kombinationer.
Willis var sedan under nästan trettio års tid organist i Chapel-of-Ease, Islington, en tjänst som han drog sig tillbaka från vid drygt sjuttio års ålder. Henry Willis träffade Samuel Sebastian Wesley och fick bygga om orgeln i Gloucester 1847 vilket innebar starten för den självständiga firman Willis.
Henry Willis var ju förutom orgelbyggare också en utövande organist. Han var organist i Christ Church, Hoxton och senare i Hampstead,London där han 1871 byggde den orgel som nu finns på norra läktaren i Örgryte Nya kyrka.
Henry Willis var den störste av 1800-talets engelska orgelbyggare. Han var son till en orgelbyggare, uppvuxen i norra delen av London, och blev redan som pojke god vän med George Cooper (senare biträdande organist i St.Paul´s Cathedral) och de två pojkarna lärde sig att spela orgel med viss undervisning av katedralorganisten Attwood. Willis blev intresserad av orgelbyggeri och arbetade från 1835 hos John Gray och utarbetade med denne de speciella manual- och pedalkoppel som han använde i alla sina orglar under mer än sextio år. Henry Willis intonerade den berömda orgeln i St George´s Chapel på Windsor, ett unikt kammarmusikaliskt instrument som dessvärre eldhärjades i början av 1990-talet.
Orgeln byggdes ursprungligen av Sir Henry Willis, för St. Stephen´s Church i Hampstead, London. Orgeln var inbyggd i ett valv med endast en liten fasad ovan spelbordet synligt och var placerad på golvet till vänster om koret bakom korstolarna. Instrumentet har från början haft två gavelfasader med Violone 16' till vänster och Grand Open Diapason 16' till höger. Den högra gavelfasaden har behållits medan piporna i den vänstra har använts till den nya fasaden. Denna är ny, ritad av Tore Johansson, men med användande av de gamla piporna. Henry Willis föddes 1821 och var från 1850-talet den ledande orgelbyggaren i England. Willis fick sitt genombrott på " The Great Exibition" i London 1851 och firman hann färdigställa ca 1000 orglar fram till Sir Henry´s död februari 1901. Firman existerar fortfarande under ledning av Henry Willis IV.
