I våras fyllde jag jämt och det hjälps inte men livet runt femtioårsdagen kretsar mycket kring halvtids-utvärdering. Vad blev det av alla drömmar jag haft? Jo, men faktiskt en hel del och lite till. Jag har haft turen och privilegiet att växa upp i en trygg familj, i ett fredligt land och ett välordnat samhälle, där alla kan utbilda sig och gifta sig med den man älskar. Jag har haft goda förutsättningar att förverkliga många drömmar med endast måttliga och fullt realistiska revideringar. Det betyder inte att jag i mitt liv så här långt varit förskonad från svårigheter. Vägen har varit både krokig och rak med uppförs- och nedförsbackar, omvägar och hissnade hårnålskurvor. Ofta har det varit en lättsam färd i medvind men ibland lite motigt. Precis så böljande som livet kan vara.
Som människor har vi en möjlighet att både se framåt, det vi kallar hopp och drömmar och att se bakåt på det som varit vårt liv. Femtioårsåldern är en tid av reflektion, tänker jag och i bästa fall har man nytta av den livserfarenheten och kunskap man hunnit samla. Jag vill tro att runt femtio infinner sig en slags visdom om att omfamna livet här och nu men också insikten om att det är viktigt att fortsätta drömma. Drömmar ger näring och framtidstro. Drömmar är det som kan ta oss igenom tuffa perioder och kriser som vi alla någon gång möter. Drömmar hjälper oss att behålla hoppet.
Drömmar ger näring och framtidstro. Drömmar är det som kan ta oss igenom tuffa perioder och kriser som vi alla någon gång möter. Drömmar hjälper oss att behålla hoppet.
Jag anar att det finns många nedtystade drömmar i oss och att det finns många av oss som går med begränsande övertygelser som hindrar oss att utforska nya möjligheter, som gör att vi avfärdar drömmar som grundlösa fantasier. Genom generationer har vi fått lära oss att uppskatta det vi har, för att man inte vet vad man får och den inställningen kan det förvisso finnas grund för. En del saker låter sig göras, andra inte. Det kan också kännas tryggt att låta bli att drömma eller åtminstone hålla tankarna för sig själv så att man slipper behöva stå till svars om man misslyckas. Många gånger kan det vara bekvämt att hålla sig inom ramarna helt enkelt och ju årsrikare jag blir desto mindre behov har jag av utsvävningar, tråkigt nog. Men då finns det ett härligt bibelord som kan ge lite geist. I profeten Jesajas bok finns ett bibelord handlar om att inte ge upp men det kan också tala om drömmar.
I Jesaja 54:2 står det; ”Gör mer plats åt ditt tält, spänn ut dina tältdukar, snåla inte, gör linorna längre, slå ner pluggarna stadigt.” Lösryckt javisst, men jag tycker mig höra en uppmaning att fortsätta tänka och drömma stort. Att våga hoppas på mer och tro att allt är möjligt. Jesus stöttar tanken när han säger allt är möjligt för den som tror i Markusevangeliet 9:23.
I skrivandets stund drömmer jag om ljusare dagar, försommarvärme, grönska och en hägrande semesterresa. Jag drömmer också att den där badrumsrenoveringen vi planerat för ska bli av och jag drömmer om en fortsatt livlig församlingsgemenskap. Det är konkreta och realistiska förväntningar för den närmsta tiden. Stora drömmar och visioner finns också men jag behöver låta dem få mer plats, som profeten påminner. Jag inser att jag måste jag öva mig i att inte snåla med drömmarna utan tänka större och mer.
Bön: Gud hjälp oss att vara rädda om våra drömmar som bär vår tro och hjälper oss att behålla hoppet. Amen
Marie Edström, kyrkoherde