Jag brukar kallas för Sverige yngsta pensionär

Med ett hjärta för pensionärer och musik och genom sin medverkan i Idol har han gjort avtryck i Örnsköldsvik och långt utanför. Han brukar kallas för Sveriges yngsta pensionär. Robins resa från Svenska kyrkans Unga till att arrangera Äldregalan och delta i Idol är en berättelse om tro, engagemang och viljan att sprida glädje. 

Du startade Äldregalan 2014, då bara 20 år gammal och har sedan dess årligen arrangerat den. Hur kom det sig att du startade Äldregalan? 

-Jag var på ett äldreboende och underhöll med sång och musik och efteråt kom en farbror fram till mig och sade: “Tack, nu kan jag leva lite längre!” Det där han sade gav mig sådan inspiration. Man kanske ska göra någonting för den äldre målgruppen, tänkte jag? En show för 60-plussare och pensionärer. Tanken till Äldregalan föddes och jag startade den som ett UF-företag i den gymnasieutbildning jag gick. Och på den vägen är det. Sedan dess har jag fortsatt.  
- Jag brukar kallas för Sveriges yngsta pensionär, säger Robin och skrattar. 

Responsen på galan har ju varit bra, kan man säga. 

- Ja, jag har ju kört showen i 10 år nu. Äldregalan är mitt flaggskepp och jag kommer nog aldrig vilja sluta med den Och jag har även utökat och arrangerar äldregalan i Sundsvall. Två gånger har vi kört den i Skellefteå också.  

Du verkar vara en driven person  

- Jag är väldigt engagerad och expert på att säga ja till grejer. Jag tycker att det är tråkigt att göra bara en grej. Det är ju så mycket som är kul! 

Hösten 2024 medverkade du i Idol i tv4. Vad fick du med dig ifrån Idolresan? 

-Jag fick många nya tankar om hur jag ser på mig själv som artist och upptäckte att det fanns en del saker som jag hållit tillbaka. Jag började värdera mig själv som artist och förstå att jag har någonting unikt. Jag vågade experimentera med mig själv i att hitta mitt sound.  

Du har spenderat mycket av din ungdom i Svenska kyrkans Unga. Vad har det betytt för dig? 

-Jag är döpt och konfirmerad och efter konfirmationen började jag engagera mig som ung ledare. Först i Domsjö- Hållängets konfirmandarbete, sedan blev det i Själevad och till sist i Grundsunda. Jag gick Ung ledarutbildning och hängde mycket på Svenska Kyrkans Unga (KU) i Själevad. Söndagar klockan sju, då var vi där i två, tre timmar och vi avslutade vi alltid med en andakt.

KU var en kravlös gemenskap där man fick hänga och bara vara. För mig var det en viktig plats. Vi hade olika bakgrunder, vi som var där, och hade vi stött på varandra i skolan hade det nog inte varit lika självklart att vi hade klickat med varandra. Men i KU drevs vi av en gemensam grej. Vi var tillsammans i en grupp där vi utvecklades som människor och blev stärkta i vår tro. Det där är Svenska kyrkan för mig! Att komma till en kravlös plats där man får känna sig värdefull, sedd av alla, där man får växa som människa och i sin tro. Att vi är där tillsammans.  
 
På vilket sätt påverkar tron på Jesus dig som person och artist? 

- Jag tänker att vi möter Jesus på många olika sätt. Jesus är för mig en trygghet, den som säger att jag är bra som jag är. Under konfirmationen var jag ganska länge Tomas tvivlaren. Tron fanns där men jag ville inte riktigt acceptera den. Men jag skulle vilja säga att det är en bra grej att våga prata om sina tvivel, för alla har väl gått igenom perioder när man känt att man tvivlar. Hade jag inte öppnat upp och våga släppa in Jesus i mitt liv så tror jag inte att jag hade varit den person jag är idag. 

- När det gäller musiken har jag ett fantastiskt minne ifrån när jag i pilgrimsvandrade med Ungledarutbildningen i Santiago. En av de sista kvällarna innan gruppen kom fram till Santiago befann vi oss på ett härberge. Vi var less, vi var slitna och trötta efter en hel dags vandring och jag hade många tankar i huvudet. I rummet på härberget ställer sig plötsligt en samisk tjej ifrån Umeå upp och jojkar framför oss. Andra pilgrimsvandrare som också bodde där hörde och kom in till vårt rum och lyssnade. Om jag ska placera Jesus i ett rum så var han där precis där och då! I musiken, i jojken. Det var många känslor och många tårar. Det var starkt! Jag behövde inte höra ord men jag blev så berörd.  

Vad betyder hopp för dig?  

- Hopp är för mig att sprida glädje. Jag tror att det är vi själva som styr i hur mycket hopp vi sänder ut. Mitt ansvar här i världen är att sprida glädje till andra människor. Det är de enkla sätten att sprida hopp som är det viktiga. Vi behöver inte krångla till det så mycket. Alla behövs och fyller en viktig funktion. Någon är missionär, någon är volontär i krigsområden. Eller någon är som jag - sprider glädje på en scen.  

Text och bild: Charlotte Nordin, kommunikatör