Egentligen gillar jag inte clowner. Det är något med det målade ansiktet och den där taffliga klanteri-humorn som inte riktigt når fram till mig. Ändå är ett av mina starkaste och kanske finaste minnen från en sjukhussal på barnonkologen där en clown fick min då cancersjuka 7- åring att skratta, trots oron och smärtan som omgav oss. Han svalde en avlång ballong för att glädja henne och tricket skapade en spricka i det kompakta mörkret som släppte in ett barmhärtigt ljus. Leukemidiagnosen hade precis slitit sönder vår värld och rädslan var obeskrivbar. Hela blodsystemet, varje cell från topp till tå skulle behöva behandlas. Trots att vi fick veta att sjukdomen gick att besegra tack vare framgångsrik forskning och att prognosen såg bra ut, så var den initiala känslan ren rädsla som inte gick att fly. Jag minns att jag kände mig instängd som i en mardröm, det fanns ingen pardon, ingen möjlighet att slippa undan. Clownen med ballongen gav ett ögonblick av vila. Kanske var det början på det försiktiga hopp som blev avgörande för den långa sjukdomskampen.
Nu har många år passerat och vår numera friska tonåring minns knappt den långa och stundtals tuffa sjukdoms- och behandlingstiden. Det är ljusglimtarna som framträder tydligast även fast jag ibland kan känna ett hugg av rädsla, ett kroppsminne som ger sig till känna lite nu och då. Som en pisksnärt som skär genom allt och som påminner om att vara tacksam för varje ny dag då allt är som det ska vara.
Höstens nummer av vår församlingstidning ”Mer än du tror” har temat mörker och jag tänker att det finns olika slags mörker och att även det mest kompakta kan ge vika då ett litet ljus tänds. ”Ljuset lyser i mörkret, mörkret har inte övervunnit det”, står det i Johannesevangeliet 1:5. Jag tänker att en vänlig gest, ett ballongtrick, en varm blick, en hjälpande hand kan vara det lilla som behövs för att vända mörker till ljus. Mörker kan övervinnas, utplånas. Mörker existerar för att det finns ljus och minsta strimma innebär att det är kört för mörkret.
Allt kan hända och allt kan vända som det heter i lekprogram på tv. Påskens erfarenhet är att livet trots allt är starkare än döden, att ljuset alltid besegrar mörkret. Det kan vara lätt tappa modet när allt känns mörkt men kristen tro bärs av att det till synes omöjliga kan bli verklighet. Ljuset är starkare.
Marie Edström, kyrkoherde