Ulla Renlund - en eldsjäl i Svenska kyrkan

Ulla Renlund är 97 år och född och uppvuxen i Bastuträsk. Ulla har bott i Örnsköldsvik men bor numera på Rosenbackens vård- och omsorgsboende i Själevad. Hon har i hela sitt liv varit med i Svenska kyrkan och engagerat sig ideellt på många olika sätt.  

Hon har bland annat sjungit i kyrkokör, varit barnkörledare, barntimmeledare, söndagsskolfröken och styrelseledamot i Lutherhjälpen - Svenska kyrkans biståndsorganisation som numera heter Act.  

- Sången och musiken har betytt oerhört mycket för mig, berättar Ulla. Både att få vara med och sjunga själv men också att få leda andra i körsång.

Förutom att Ulla var sångare kyrkokören i Örnsköldsviks församling startade hon på 70-talet upp en barnkör i Järveds kyrka, en kyrka som användes innan Alne församlingsgård byggdes.  
 
- Det var ett sextiotal barn inskrivna i den kören som jag ledde och vi övade en gång i veckan. Vi bjöd alltid barnen på saft och skorpor under våra övningar och alla barnen kallade mig för Tant Ulla. Vi sjöng ofta på gudstjänster och samlingar och vi nådde så många barn och deras familjer. Det var så roligt! Det var fullt i kyrkan när barnen medverkade och det satt folk ända ute i entrén. Föräldrarna kommer ju till kyrkan när barnen är med och sjunger. Det var en fantastisk tid, berättar Ulla. 

Ulla jobbade som folkskollärare på Örnsköldskolan och när hon skulle börja studera till speciallärare frågade hon prästen om en ersättare kunde ta över.

- En termin efter att jag slutat som ledare lades kören ner, vilket jag tycker är en sorglig historia. Men ett underbart minne för mig är att jag flera år efter körens avslut hörde någon som ropade “Hej tant Ulla!” efter mig när jag gick på stan. Det var ett av mina barnkörbarn som vuxit upp och som minns mig. Det gjorde mig så glad!  

Ullas engagemang för Lutherhjälpen gav henne möjlighet att åka ut i världen och besöka flera olika hjälpprojekt, bland annat i Indien. Där fick hon träffa Moder Teresa. 

- Moder Teresa var inte märkvärdig på något sätt. En sådan liten och anspråkslös kvinna, men hon gjorde en sådant starkt intryck på mig, berättar Ulla. När jag satt bredvid henne vände hon sig till mig och sade “hälsa hem till Sverige, ni har gjort så mycket gott för oss”. Precis i den vevan hade det uppdagats att Sverige skickat mycket vapen till Indien men det kunde jag ju inte tillåta mig att säga till henne. Jag tog bara tacksamt emot hennes hälsning. 

Ullas livsberättelse har blivit en bok 

När Ulla gick i pension började hon skriva ner tankar och minnen ifrån sitt långa liv på små anteckningar.  
  
- Som pensionär hade jag en massa tid och lite att göra. Jag har alltid tyckt om att skriva på datorn och jag satt ofta vid tangentbordet och skrev ner små texter om sådant jag ville minnas. Jag som varit aktiv på många olika sätt bestämde mig för att börja skriva ner min livshistoria, berättar Ulla. Jag är den äldsta i min släkt och när jag dör så är det ingen som kan berätta om vår släkts historia.  

-När min dotter Elisabet kom hem en gång och såg mina papperslappar sa hon “mamma, det där måste vi göra någonting av”. Hon samlade ihop mina texter och foton och sammanställde allt. Först tänkte Elisabet att det skulle kunna bli ett häfte, men det var så mycket material, så det blev en hel bok - "Bitar ur mitt livspussel”. Det var ett roligt projekt som Elisabet och jag gjorde tillsammans.  
 
”Bitar ur mitt livspussel”  blev klar sommaren 2023 och Elisabet tog anteckningarna och tryckte upp 45 exemplar på ett tryckeri i Stockholm. Ulla har gett boken till sina barn, barnbarn, syskon och syskonbarn. Ett exemplar har hon behållit själv.  

- Jag får så mycket glada och tacksamma reaktioner på det jag skrivit ifrån släkten och vänner, berättar Ulla.  

Vad betyder det för dig att vara medlem i Svenska kyrkan? 

- Det är mitt andliga hem. Kyrkan har betytt mycket och gjort min tillvaro stabil. Lutherhjälpen (som numera är Act Svenska kyrkan) och Svenska kyrkans mission har också varit väldigt viktiga för mig.  

Text och bild:
Charlotte Nordin, kommunikatör