Solbergs kyrka
Kyrkan uppfördes under åren 1915-1917 efter ritningar av stockholmsarkitekten O. Hökerberg med A. Johansson från Gullänget som byggmästare. Den byggdes på mark skänkt av Mo och Domsjö, vackert belägen vid det 593 m höga Solbergets sydsluttning med överblick över bygden.
I september 1918 invigdes Solbergs kyrka av biskopen teol. dr Ernst Lönegren.
Solbergs kyrka består av ett 37 m långt enskeppigt långhus av trä med det 21 m höga tornet i väster. Den har stavkyrkan som förebild men liknar också kåtan då man förstärkte konstruktionen genom att låta taket dras ned till marknivå. bygdens tidigare inslag av samisk kultur återspeglas även i tornets vitmålade mönstring.
Solberg tillhörde Åsele och Västerbottens län ända in på 1860-talet. Området hör nu till Anundsjö församling med komministratur inrättad 1920 och var mellan åren 1941-1991 ett självständigt folkbokföringsdistrikt.
Kyrkklockan
Solberg fick kyrkklockan1920 vilken ersätter en tidigare metalltriangel och slägga. Den är gjuten hos N.G. Bergholtz i Stockholm med inskriptionen ur Joels bok 2:15-16:
"Stöten i basun på Sion,
pålysen en helig fasta,
lysen ut en högtidsförsamling;
församlen folket,
pålysen en helig sammankomst,
kallen tillhopa de gamla,
församlen de små barnen,
jämväl dem som ännu dia vid bröstet;
brudgummen må komma ur sin kammare
och bruden ur sitt gemak."