Clownen heter Signe men under peruken finns fritidsledare Annie Salomonsson från Svenska kyrkan i Själevad. I takt med att allt färre 4-5 åringar fanns hemma om dagarna och hade möjlighet att komma till barntimmarna i församlingshemmet sökte jag ett nytt koncept för att kunna jobba med den åldersgruppen. Och vad fångar barnens intresse och nyfikenhet bättre än en stum och gestikulerande clown?
Varje torsdag förmiddag har jag fått förmånen att besöka någon av församlingens förskolor, för en liten föreställning om allt mellan himmel och jord! Clownen dramatiserar situationer som barnen kan känna igen sig i, som berör till exempel mobbing, självkänsla, ensamhet och vikten av att dela med sig. Efter att näsan åkt av samtalar vi om vad som hände i dramat och sedan följer en sångstund som avslutas med ”Gud som haver”.
”Detta är vad jag kommit fram till: Gud gjorde människan enkel och rak, men hon hittar på alla möjliga konster.” Predikaren 7:30
Kyrkclownen vill förmedla det komiska hoppet som även kan kallas Hoppets Teologi. Jesus själv sa att vi skulle lära oss av barnen och själva bli som ett barn. Clownen uttrycker ärlighet, spontanitet och äkthet – sådant som barn är bra på. Som vuxen har vi lärt oss att inte alltid visa vad vi känner och berätta vad vi tror på. Det kan utgöra ett problem i mötet med barn att vi ena stunden säger till dem att det är bra att uttrycka sina tankar och känslor men på samma gång möter barnen behärskade, kontrollerade vuxna som sällan visar vad de känner. Clownen lever liksom barnet i nuet och vågar dela med sig av sitt hjärta. Mer än man kanske anar går skratt och humor hand i hand med andlighet och tro. Gud är helig, men i det finns mycket av både skratt och gråt.
Signe har ett favoritord – FÖRLÅT! Med det ordet som bärare bygger föreställningarna på alla människors uppdrag från Gud att ta hand om varandra, naturen och djuren och göra det i gemenskap med Honom.
