Kyrkoherde Åke Wiklund fyller 68 år och går nu i pension. Han har varit präst i 43 år, och på Orust sedan 2016. Nu väntar en ny tid tillsammans med familj och vänner, men även en möjlighet att kunna rycka in som vikarie där det behövs.
– Att vara kyrkoherde är en fin blandning av administration, personalansvar och att möta och samarbeta med människor i Orusts sju församlingar, där alla blommar på sitt eget sätt, säger han.
John Alstersjö har arbetat som präst i Stala och Tegneby sedan 2017 och känner väl till pastoratet. Från 1 april tar han över ansvaret efter Åke.
– Min viktigaste uppgift är att samla de sju församlingarna; att gemensamt hitta vägar för människor att engagera sig och bidra på det sätt som man önskar, säger han. Vi kan stå för byggnaderna och organisationen, men människor är det som gör kyrkan levande och glädjande.
John vill vara en katalysator och berätta om Jesus in i 2000-talet, skapa en öppen kultur i en nyfiken kyrka.
– Både församlingsborna och personalen här ska känna stolthet och ges möjlighet att vara sitt allra bästa jag.
SOM KYRKOHERDE OCH högsta chef finns även utmaningar. Åke tillträdde under pandemin och med den uppstod utmaningar i att få gudstjänsterna att överleva. Kyrkan har också kämpat med en krympande ekonomi och utträden under många år.
– Men just nu ökar faktiskt antalet inträden här på Orust. Människor hittar tillbaka till kyrkan. Utan våra medlemmar skulle det inte finnas någon kyrka här. Många känner tacksamhet för att församlingarna finns, att någon visar vägen och bär en tro, säger Åke.
John är också medveten om att rollen som kyrkoherde innebär utmaningar. Svenska kyrkan är en stor organisation, men han önskar att Orustborna ska känna att det är relevant att vara medlem i kyrkan, oavsett om man går på gudstjänst, sjunger i kör, går på barnaktiviteter eller väljer att vara stödmedlem.
– Ute i byarna, och inte minst på öarna, har man ofta en relation till kyrkan. Och inte bara som vacker byggnad, det finns också en respekt för kyrkan som mötesplats under flera generationer, säger John.
Som kyrkoherde möter man många människor i olika livssituationer – möten som värmer och finns kvar.
– I samtal och gudstjänster har vi fått dela livet en stund. Jag känner stor tacksamhet för dessa möten och önskar alla Guds rika välsignelse! säger Åke.
ÅKE KÄNNER SIG SOM EN LÄNK i en lång, tusenårig kedja av kyrkoherdar och präster i den kristna kyrkan här på Orust.
– Och Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i all evighet och hans nåd och kärlek tar inte slut. Men nu är det dags för mig att lämna över stafettpinnen.
– Det känns fint att få lämna över till John och jag önskar honom stort lycka till och all välsignelse.
Åke avtackas i högmässan 30 mars, följt av kyrklunch och brödförsäljning till välgörande ändamål.
John är förväntansfull inför att ta över ämbetet efter Åke och ser fram emot att lära känna alla församlingsbor.
– Och jag ser också fram emot kyrkoherdemottagningen 27 april då Susanne Rappmann, biskop i Göteborgs stift, kommer hit. Det blir en dag för alla åldrar med mottagande och festligheter.
Framöver planerar John att bjuda in till forum där församlingsborna ska ges möjlighet att berätta hur de vill deras kyrka ska vara.