Det nya året börjar med vinter och det är en kampens tid. Ansträngning är vägen framåt och fokus finns väldigt mycket på uthållighet i bönen. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? (Ropade Jesus på korset). Ibland känner vi människor för att ropa likadant. Men när småningom vintern övergår i vår och kyrkoåret når fram till påsk då får vi påminnelser om att Guds trofasthet och styrka är evig. Våren är uppståndelsens tid i hela sin kraft och våren är naturens predikan om grundmönstret i skapelsen: Det finns inget liv utan död och det finns ingen död utan liv.
Ingen människa lever bara för sig själv. Alla är satta i ett sammanhang eller med möjlighet att ta plats i ett sammanhang. Kyrkan kallar vi det sammanhang som hålls samman av Kristus. Kristus talar om sig själv som vinstocken och vi människor som grenar och här har vi alla ansvar att se varandra, uppmuntra varandra och dela glädje och ansvar.
Så komme vår i Jesu namn i folkens liv, i kyrkans famn, till alla själars fromma. (Psalm 198:3)
God hälsning,
Per-Johan Svärd
Kyrkoherde i Össeby församling