Dopet är inte en namngivningsceremoni, men namnet spelar en central roll. Namnet är viktigt, eftersom den som döps inte är anonym. Det är just denna människa som döps, den unika individen.
Dopet är en gåva. Vi behöver inte prestera något eller vara på något speciellt sätt för att ta emot dopet. Dopet innebär att få leva i förlåtelse, och vara välsignad. Att döpas innebär att bli en del av Jesu liv, död och uppståndelse.
Namngivning
Att ha ett namn är en av artiklarna i FN:s barnkonvention, just eftersom det är så starkt kopplat till vår identitet och vilka vi är. Namngivningen är en uppgift som vårdnadshavare får i uppgift av Skatteverket att bestämma under de tre första månaderna som barnet föds eller att dessa fått vårdnaden av ett barn.
Anledningen till att namngivning och det kristna dopet ibland blandas ihop är troligtvis det svenska språket, där vi till exempel döper båtar och använder ordet ”döpa” på samma sätt som namnge. Men att döpa betyder också ’att kristna”. Den ursprungliga betydelsen av döpa är ’doppa’, som senare har kommit att förknippas just med den kristna upptagelseceremonin.
Namnfrågan
Namnfrågan som vårdnadshavare får av prästen idag är formulerad ”Vilket/vilka namn har ni gett ert barn? Frågan lyder alltså inte ”Vad ska barnet heta?” I dopceremonins efterföljande befrielsebön ber prästen om att Gud ska skriva dopkandidatens namn i ”livets bok” som är den (symboliska) bok där en människa får sitt namn "inskrivet".
Namnfrågan som finns i dopet idag infördes under mitten av 1980-talet i Svenska kyrkans dopceremoni. Denna fråga vill erbjuda föräldrarna att på ett högtidligt sätt, för församlingen och Gud få tillkännage sina namnval.
Kopplingen mellan namn och dopet har dock alltid varit stor. I Jesajas bok i gamla testamentet står det ”jag har kallat dig vid namn, du är min.”
Förr var dopförrättningen invecklad, det var viktigt att skydda det odöpta barnet från onda makter. I folktron var namnet hemligt fram till dopet för att barnet inte skulle bli skvalleraktigt. Därför viskades ibland namnet till dess att det vid dopgudstjänsten kunde sägas högt.
Dopet i Svenska kyrkan
”Vi välkomnar dig i Guds familj och tar emot dig med kärlek och förväntan.” Med de orden välkomnas en ny medlem i Svenska kyrkan och den kristna församlingsgemenskapen i samband med dopet. Varje människa är unik och oändligt värdefull. Det känner vi varje gång vi håller ett nyfött barn i vår famn. För många är dopet ett sätt att visa sin tacksamhet över det nya livet. I dopet bekräftas att vi är älskade som vi är.
