Kaffe och bullar står framdukat och kring borden pratas det intensivt. I dag, liksom varje tisdagseftermiddag elva månader om året, är det prata svenska-café i Åkersberga kyrkliga centrum. Vid volontären Britts bord spelas det ordbingo. Britt plockar upp ett kort och läser ”Ett djur som jamar” och alla letar efter ett passande ord på sin bricka. 

– ”En årstid som börjar på H”, läser en annan kvinna vid bordet på nästa kort.

Britt ritar och förklarar när det är något ord som de andra inte förstår och bingospelet leder in samtalet på allt från årets månader, till vilka bär man kan plocka i skogen och skillnaden på fot och fötter.

– Hit kommer människor från jordens alla hörn. Just i dag är de från Afghanistan, Pakistan, Syrien, Eritrea och Lettland. Alla som vill är välkomna hit och här gör vi alla nya fina bekantskaper, säger Britt.

Språkcaféet i Åkersberga kyrka startade för tolv år sedan och Britt har varit med ända sedan första året. 

– En vän bad mig hänga med och jag blev nyfiken, och sedan dess har jag blivit kvar. Nu har jag varit här längst av alla och har skaffat mig en hel del erfarenhet, säger Britt, som hunnit fylla 86 år.

Tanken med språkcaféet är att besökarna ska få öva på sin svenska, oavsett nivå, men framförallt är det socialt – för både besökare och volontärer. 

– Det är väldigt trevligt att träffa människor från olika kulturer. Jag har lärt mig mycket. Det är även kul när vi stöter på varandra på byn och hälsar och pratar och jag får höra om de som fått jobb och så. Det är glada möten, säger Britt.

En av de hon träffar på språkcaféet är Carolyn, som flyttade till Sverige från Malawi för drygt ett år sedan. Carolyn fick höra talas om språkcaféet genom sin svenska svärmor.

– Här lär vi känna varandra och pratar om vad vi har gjort och vill göra och hur vi upplever Sverige.

Carolyn tycker om Sverige, säger hon, men mörkret och kylan under vintern är en utmaning. Lika så att köra i högertrafik. Och på snö! 

– Jag tycker att språkcaféet är viktigt. För även om man lär sig svenska på en kurs eller med hjälp av Youtube så får man inte samma möjlighet att öva på att prata som man får här, säger Carolyn, på engelska.

Hon kan redan en hel del svenska, men föredrar engelskan när hon vill kunna uttrycka sig mer nyanserat. Hon vill lära sig att prata ännu bättre svenska så att hon kan börja arbeta som socionom här i Sverige, något hon utbildade sig till och jobbade som i många år i Malawi.

– Eftersom jag har en svensk man och hans familj och vänner finns här i Åkersberga så är det lättare för mig att integreras i det svenska samhället och lära mig svenska än vad det är för många andra som kommer hit till språkcaféet, säger Carolyn. 

Hon berättar om en kvinna hon träffat här tidigare som varit i Sverige i tio år, men som inte kände någon svensk innan hon började gå till språkcaféet.

– Först här fick hon veta att det finns saker som öppna förskolan som hon kan besöka tillsammans med sitt barn. Ingen hade talat om det för henne och i hennes hemland fanns inget sådant. Det är svårt att söka upp eller fråga efter något som man inte ens vet om, säger Carolyn. 

Britt tar varje vecka med sig aktuella tips om saker som händer i Åkersberga och vart man kan vända sig för att få mer information.

– Det är svårt för många att komma in i det svenska samhället. 2015, när flyktingvågen kom, var vi många i civilsamhället som ställde upp och som fortfarande står kvar. Jag har fått ta del av många gripande historier genom åren. Visst kan man känna sig otillräcklig ibland, men man hjälper till i den mån man kan, säger hon.

Britt, som är lågstadielärare men även har undervisat på mellanstadiet, började läsa läxor med en grupp ensamkommande ungdomar hemma hos sig.

– I samband med det är det en ungdom som har bott hos mig under de senaste sex åren.

Innan Britt började engagera sig i språkcaféet hade hon ingen kontakt med kyrkan.

– Men engagemanget här har medfört att jag har upptäckt många andra fina verksamheter som kyrkan har och jag har både deltagit och varit volontär i några andra sammanhang, säger Britt, som också uppskattar att ha lärt känna flera i personalen. 

Språkcaféets volontärer möts en gång i månaden och går igenom en del praktiska grejer inför kommande språkcaféer. Just nu håller de på att planera vårens utflykt till Skansen då alla deltagare i språkcaféet är inbjudna.

– Man behöver inte vara lärare för att bli volontär, utan alla yrkesgrupper är välkomna och vi ser gärna att fler yngre kommer och engagerar sig. Det är väldigt många invandrare som aldrig träffar några svenskar privat utanför skolan eller arbetet och vi här på språkcaféet är en liten del av deras integrering i samhället, säger Britt och fortsätter:

– Det är en stor geenskap i mötet med människor på språkcaféet där vi både ger och tar. Jag lär mig mycket och tycker det är roligt att få nya intressanta bekantskaper.

Skribent: Mia Sjöström