För tio år sedan fick Rolf Ekelund, i dag 82 år, uppmaningen av sin husläkare att röra på sig mer.
– Jag ville inte gå här hemma i kvarteren så jag började ta bilen till Österåker kyrka och vandra i området kring kyrkan i stället, säger Rolf.
Under en promenad hittade han en övervuxen gammal skylt inne i ett stort nyponsnår. Där stod det att detta var en fornlämningsplats.
– Jag tänkte att det här måste jag få veta mer om.
Han började läsa allt han kom över om området och dess historia och jämförde det med vad han själv såg.
– Jag är ingen promenadmänniska, men jag blev tagen av det där. Jag gick i omgivningarna kring kyrkan nästan dagligen och letade och letade efter spår av saker som jag tyckte borde finnas där.
Historia engagerar honom. Som utbildad gymnasielärare i historia och svenska och med ett långt yrkesliv inom skolradio och som förläggare av läromedel har den varit en stor del av hans liv. Han började skriva artiklar i tidningen Kanalen om det han lärde sig och upptäckte om det gamla Aker – som gett namn till både Österåker och Åkersberga.
– Jag känner en gemenskap med platsens historia och de som levt där före oss.
Rolf Ekelund har även hållit i fornminnesvandringar för allmänheten och gett ut en bok om Akers historia.
– Det finns exempelvis enorma terrasser i området, stora som radhus. Man har fraktat dit massor av sten och jord och min tro är att det är en hamn som byggdes redan på bronsåldern, säger han och förklarar att det inte går att bevisa utan att göra en arkeologisk utgrävning.
Ett stenröse som kan vara från bronsåldern är Rolfs personliga favorit bland fornminnena.
– Det är så enastående vackert. Ovanför på en höjd brände man troligen sina döda och la det som blev kvar i ett kärl som täcktes och omgavs med stenar, som kom att bli till stenröset nedanför.
Fornminnena ligger på kyrkans mark och Rolf Ekelund har skrivit texterna till fem mindre informationsskyltar, som har satts upp i Klockarhagen, samt till fem stora skyltar utmed vägen. Där står det om vad man kan se i dag och om vad som har funnits där förr.
Kyrkans roll även idag är att erbjuda den där samhörigheten och gemenskapen där kärlek och omtanke om varandra står i centrum.
Rolf
– Det var roligt i vintras när jag kom dit och såg fotspåren i snön som visade att sju, åtta personer hade gått fram och läst skylten och en våghalsig typ hade gått ända fram till branten vid terrasserna.
Det var ungefär i mitten av 1000-talet som man övergav asatron i Aker med omgivningar och lät sig kristnas, berättar han. Kyrkor började byggas över hela landet, först i trä och senare i sten.
– I dag ligger Österåkers kyrka ganska ensam, men när den byggdes låg den mitt i byn omgiven av flera stora gårdar. Det här var en bördig plats vid en havsvik och under hundratals år var det en centralort i vår del av Uppland, säger Rolf och fortsätter:
– Österåkers kyrka är så sagolikt vacker. Betraktar man den från väster ser den i stort sett ut som en genuin medeltidskyrka och går man runt och ser den från öster är det en enastående barockkyrka. När den byggdes om i mitten av 1600-talet så rasade hela norra murverket, kyrkan står ju på gammal sjöbotten, och man byggde den enorma strävpelaren som stöttar kyrkan än i dag.
Rolf gick ibland in i kyrkan under sina promenader. Där hängde två stora stenar på olika väggar i vapenhuset.
– Det stod att det var gamla gravhällar, men jag tänkte det här är åt pipan – det är ju runstenar! Och den ena hängde upp och ner.
Han tog kontakt med både kyrkan och kommunen och donerade tillslut en summa pengar till församlingen så att de, med ytterligare stöd från Länsstyrelsen, kunde sätta ihop de två bitarna till en runsten igen.
– Runstenen är ganska sliten eftersom den både har legat utomhus i flera hundra år och efter det i kyrkans golv. Först på 50-talet togs den upp ur golvet. Stenen berättar att barnen till Toka och Viking låtit resa stenen och korset i mitten vittnar om att de var kristna redan på 1000-talet, säger Rolf.
Att kristendomen bredde ut sig över Europa och här i Sverige var en fullständig totalomvandling av hela samhället, understryker han.
– Det var en helt ny epok i vår historia, större än digitaliseringen och vad du vill. Människor kristnades inte på kommando utan det fyllde ett behov av samhörighet och gemenskap och måste ha varit något enastående. Jag tänker att kyrkans roll även idag är att erbjuda den där samhörigheten och gemenskapen där kärlek och omtanke om varandra står i centrum.
Skribent: Mia Sjöström
