Elias kyrkoherde

”Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag ska ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni söker mig ska ni finna mig.” (Jeremia 29:11–13)

Det finns få ord som bär på så många löften som ”sommar”. Löften om vila, om långa ljumma kvällar, om bekymmerslöshet och gemenskap. Samtidigt riskerar vi att ladda sommaren med för mycket – saker ska hinnas med, man ska både måla om, bada och äta glass, klippa gräs, umgås och läsa en god bok. Kanske är sommaren en chans att få stanna upp och låta bruset sjunka, låta det grumliga sjunka till botten, och se klart en stund. 

Jag tror att våra liv handlar om relationer, relationer till varandra, och till Gud och oss själva. De där tre grundrelationerna är beroende av varandra: Om vi tar hand om relationen till oss själva brukar vi bli bättre mot varandra, om vi bryr oss om varandra har vi lättare att möta Gud, och om vi ger näring till vår Gudsrelation blir vi bättre mot oss själva. Och samma sak åt andra hållet!

Om jag skulle ge dig en uppmaning i sommar, är det att lyssna efter Guds röst. I naturen, i mötet med vännerna och familjen, i kyrkan, i ensamheten. Ibland när vi lyssnar inåt kan vi upptäcka att även Gud är där, i vårt ”inre rum” dit vi inte kan ta med någon annan.

Att söka och finna Gud i allt det vi gör, det är ett sätt att påminna oss om att livet pågår just här och nu.

Vad säger Gud dig i dag?

Jag önskar dig en välsignad sommar!

Välkomstgudsstjänst

Nu är Elias Eriksson officiellt Svenska kyrkan i Österåkers kyrkoherde. Söndagen den 22/10 var en högmässa med extra allt och Stockholms stifts biskop Andreas Holmberg var där och tog, tillsammans med präster från grannförsamlingarna, emot Elias.

Välkommen till Svenska kyrkan i Österåker, önskar kollegor, förtroendevalda och församlingsbor!

Intervju med Elias Eriksson och Staffan Hellgren

I september välkomnar vi Elias Eriksson, som i dag är präst och samordnare i Vallentuna församling, som ny kyrkoherde för Svenska kyrkan i Österåker.

– Jag hoppas vi ses! Både runt omkring i Österåker och i våra kyrkor. Jag tänker att man som kyrkoherde framför allt är kyrkoherde för församlingsborna och det är viktigt för mig. Vi i kyrkan är församlingens tjänare och jag vill hjälpa till och ta hand om våra två församlingar, säger Elias.

Hur känns det att gå i pension, Staffan?

–  Det ska bli spännande att gå i pension. Jag är optimistiskt lagd och tror därmed att det här är en fin möjlighet för mig att göra andra saker och det ska bli kul. Jag ser också framemot att ha mer tid till mina intressen som ju är ganska många. Jag åker slalom, rider, spelar tennis och reser. Dessutom har jag barn som inte är så gamla och som jag vill ha mer tid för, säger Staffan.

Staffan har också gjort en stor investering inför att han nu får mycket tid till sina intressen.

–  Jag har köpt en ny, fin motorcykel och har tänkt köra upp till Lofoten eller ner till Alperna någon gång framöver.

Efter 46 år i tjänst som präst, varav 25 år som kyrkoherde, är Staffan nöjd.

– Det har varit både spännande och roligt att vara kyrkoherde i Österåkers pastorat och jag har trivts jättebra. Det är ett väldigt fint område som har en stor mångfald med vacker natur och skärgård. Det finns en nybyggaranda som jag gillar också. Men jag har ingen att bevisa något mer för. Nu känner jag att det får räcka.

Vad kommer du att sakna mest från din tid här?

–  Framför allt den sociala gemenskapen. Jag gillar att jobba och att träffa folk och det kommer ju att bli väldigt annorlunda nu. Det kommer att läggas ett större ansvar på mig att söka sociala sammanhang. Sedan händer det att man som pensionerad präst blir tillfrågad att hoppa in och jobba på exempelvis gudstjänster eller dop eftersom det är brist på präster. Nu kommer ju jag att ha häcken full ändå men om det någon gång blir tråkigt hör jag av mig.

– Du kommer säkert inte att behöva ringa själv, fyller Elias i.

”Det känns roligt, positivt och inspirerande”

– Hur känns det för dig nu då, Elias? frågar Staffan.

– Just nu har jag ett ben på vartdera stället och maj är den mest intensiva månaden på året i min tjänst eftersom jag jobbar med ungdomar och konfirmander. Varenda helg är det läger och samtidigt ska jag nu bearbeta att jag är på väg in i något nytt. Det känns roligt, positivt och inspirerande. Jag har redan hälsats välkommen av många kollegor och det känns väldigt bra. Jag som är helt ny i det här sammanhanget kommer att behöva vara ödmjuk inför alla som har varit här längre. Det är ju flera som har varit här i väldigt många år, säger Elias.

Älskar att arbeta med ungdomar

Elias yrkesliv började inom ungdomsverksamheten i Sollentuna församling där han var församlingsassistent i några år innan han började plugga till präst. För elva år sedan prästvigdes han och de nästan tio senaste åren har han varit i Vallentuna församling.

– När jag kom till Vallentuna arbetade jag först med inriktning på ungdomar och unga vuxna men de senaste fyra åren har jag varit biträdande kyrkoherde, eller kyrkoherdens adjunkt i arbetet som det heter egentligen, och haft det övergripande verksamhets- och arbetsledaransvaret för präster, diakoner, pedagoger och musiker. Det som jag har gjort mest under mina år inom kyrkan är att arbeta med ungdomar inom konfirmandarbetet och andra ungdomsverksamheter. Jag är lite av en ”lägerräv” kan man säga. Jag älskar att arbeta med ungdomar.

Varför sökte du den här tjänsten?

– Vi var flera som uppmanade Elias att söka den här tjänsten och det gick ju bra, säger Staffan.

– Precis, Staffan skrev ett meddelande till mig om att jag borde söka hans tjänst. Jag kände själv att det var dags att göra någonting annat, även om jag har trivts väldigt bra i Vallentuna. Jag har en god känsla för Österåkers pastorat. Här finns fem vackra kyrkor och det är ett vackert område. Jag har märkt att mitt intresse i arbetet också har dragits mer åt ledarskap. Många av de arbetsuppgifter som jag kommer att ha har jag gjort förr men det är ungefär lika mycket som jag inte har erfarenhet av och det blir spännande, säger Elias.

”Att arbeta i kyrkan är att vara fiskare”

Elias ser framemot att få lära känna Österåkersborna, sina nya kollegor och de sammanhang som finns inom kyrkan i Österåker– Det blir spännande att se vad Gud gör i den är delen av Norrort. Jag tycker mycket om att arbeta tillsammans med andra och att få se saker växa fram. Man kan inte alltid räkna ut hur saker ska bli och det kan vara häpnadsväckande. Att jobba i kyrkan är ofta mer att vara fiskare. Man slänger ut sitt nät och ser vad man får upp snarare än att vara snickare som följer ritningar och vet på förhand hur slutprodukten kommer att se ut. Det handlar mycket mer om att fånga församlingslivet och ta det som det kommer – man möter det som rör sig. Församlingsliv är otroligt levande att arbeta med.

Elias vet inte riktigt hur den första tiden med sin nya tjänst kommer att se ut men han hoppas lära sig så många av medarbetarnas namn som möjligt innan han börjar i september.

– Jag tror på att lyssna och känna in sammanhang och det är vad den första tiden kommer att handla om. Man kommer in i det mer allteftersom tiden går. Efter något halvår eller år kan man börja få idéer om hur man kan utveckla verksamheten tillsammans med kollegorna. Att vara kyrkoherde är det roligaste jobb man kan ha. Det är fascinerande och kul och man får skapa med många andra. Det är roligt att se när ens idéer blir verklighet. Det är ett väldigt stimulerande jobb och det är väldigt omfattande.

Vad vill du att församlingsborna ska veta om dig?

– Jag tycker att det är väldigt roligt med människor. Man får gärna hugga tag i mig om man ser mig i centrum eller i våra kyrkor. Jag mår som allra bäst när jag är i tjänst och får göra någonting bra. Jag blir glad av möten med fina människor, att vara med min familj – som består av min fru, våra tre barn, vår hund och jag – och när jag tar mig tid med Gud.

När Elias inte är i tjänst snickrar han på landstället i Skåne eller hemma i den gamla villan i Sollentuna, åker snowboard, spelar gitarr och umgås med vänner.

– Jag hade nog varit snickare i ett annat liv. Jag tycker om byggnadsvård och renoverar mycket på fritiden. Det är en tydlig kontrast till mitt arbete; som präst är jag hela tiden i processer som pågår men när jag renoverar och snickrar hemma får jag hela tiden se resultatet av det jag skapar.

Elias var hundrädd som barn men har i dag en Golden Retriever som heter Moses.

– Numera älskar jag hundar och jag önskar att jag hade skaffat hund tidigare.

Staffan, har du någonting som du vill säga till Elias som snart tar över efter dig?

– Lycka till. Jag tror att du är klok och att du kommer att lyssna in hur läget ligger här på ett bra sätt. Jag tror att du kommer att bli väl mottagen av våra duktiga medarbetare. Du behöver inte några råd från mig utan du kommer att klara det galant, säger Staffan.