Marken i norr, som består av tidigare havsbotten, är bördig och lämpade sig väl för odling under bronsåldern. På ängarna fanns gott om frodigt bete för boskapen. Ungefär 500 meter norrut låg flera bronsåldersgårdar med bostäder i form av långhus, samt anslutande uthus och troligen även boskapshus. Åtminstone tre skärvstenshögar vittnar om bebyggelsen. Skärvstenshögarna är vanligen belägna strax invid de dåtida bostadshusen och kan betraktas som avskrädeshögar där hushållssopor och annat skräp kastats. Mycket har förstås multnat och försvunnit, men stenar och kärl, som spruckit i elden och slängts på högarna, ligger fortfarande kvar på samma platser. På något hundratal meters avstånd från bebyggelsen återfinns bronsåldersgravar, några av dem i form av stenrösen.
Genom landskapet flöt och flyter en å, som under bronsåldern förmodligen var farbar med dåtidens skepp. Ån mynnade i havsviken, en bit sydost om den nuvarande kyrkan. Handel och sjöfart ökade kraftigt under bronsåldern. Det
var eftertraktade och dyrbara föremål av brons som bidrog till expansionen.
Att området blomstrade under bronsåldern vittnar inte minst Örstaristningen om. Ristningen återfinns på en sluttande berghäll vid Angarnssjöängen, inte så långt härifrån. Örstaristningen visar såväl skepp som hästar och en fyrhjulig vagn, vilket utgör tecken på rikedom.
Text: filosofie magister Rolf Ekelund under medverkan av arkeologen Gerhard Flink