Det råder knappast någon tvekan om att gården Aker i flera avseenden var av stor betydelse under såväl vikingatiden som medeltiden och långt fram i modern tid. På en karta ritad i Vatikanen av munken Claudius Clavus så sent som år 1482 finns Agaria, det vill säga Aker (Åker), angiven som centralort (se röd pil på kartan) invid den viktiga farleden norr om Stockholm.
Vi vet att den storklocka som hänger i Österåkers kyrkas klockstapel gjöts på Klockarhagen år 1495. Med stor sannolikhet restes detta år också en klockstapel på Klockarbacken. Kanske var det den första stapel som rests på området. Tidigare klockstaplar var förmodligen placerade i kyrkans omedelbara närhet.
Var på Klockarhagen var då gjuteriet beläget? Jo, hembygdsforskaren Alfred Westerberg har på tidigare skisser över området angivit var gjuteriet funnits, men det framstår inte som helt enkelt att tyda skisserna. Emellertid tror vi oss nu ha funnit den stora slagghögen. Den återfinns på Klockarhagens södra del, nära den nuvarande bilvägen och strax nordväst om den stätta som leder från vägen in på hagen (se bilden ovan).
I och med att området där slagghögen finns har identifierats kan platsen för gjuteriet med stor säkerhet pekas ut. Det medeltida gjuteriet var beläget något tiotal meter norr om slagghögen, mitt ute på Klockarhagen.
Förutom gjutningen av storklockan år 1495 kan gjuteriet under begränsad tid ha använts för gjutning av andra föremål, i så fall troligen vapen.
I en tidigare artikel visas en karta från år 1492 där Aker framstår som en centralt belägen ort vid infarten till Långhundraleden. Den medeltida kartan överensstämmer emellertid inte särskilt väl med verkligheten. Bättre blir det ungefär 130 år senare, under stormaktstiden.
Kartan här ovan härrör från 1600-talets första hälft, och nu kan vi orientera lite bättre i området norr om Stockholm, men inte heller denna karta överensstämmer med verkligheten. Aker och Akers kyrka finns utmärkta (grön pil) strax norr om infarten till Långhundraleden. Vårt ortsnamn Aker skrivs fortfarande med ett inledande A. Omkring mitten av 1600-talet övergick man till att skriva Åker.
Något decennium efter denna kartas tillkomst inleddes den stora ombyggnaden av Åkers kyrka (se artikel i avdelningen Österåkers kyrkobyggnad).
Namnet Aker, senare Åker, lever som bekant vidare i bland annat vår kommuns respektive vår centralorts namn: Österåker, Åkersberga.
Vid kyrkans etablering på vår ort bildades förutom en församling (kyrklig) så småningom även en socken (administrativ), båda med namnet Åker och de sammanföll geografiskt.
Historiskt har den svenska krigs- och försvarsmakten haft stor lokal förankring med åtföljande ansvar. Under flera hundra år utgjorde vår ort centrum för det stora uppländska Åkers skeppslag som omfattade socknarna och församlingarna Österåker, Riala, Roslagskulla, och senare även Ljusterö. Skeppslagets uppgift var att tillhandahålla ett fullt utrustat och bemannat krigsfartyg.
.jpg?DoProcessing=&w=800)
I mer än 3 000 år har ån flutit genom området norr om Österåkers kyrka och ån flyter där än i dag. Den rinner i sydlig riktning genom och över golfbanan, under marken i rör och tunnlar, men också öppet sin gamla fåra. Ån fortsätter ner mot den forna havsviken, och passerar genom kyrkogården i form av en porlande bäck med små broar och ett artificiellt vattenfall.
Historiskt har ån varit av stor betydelse. Den har under flera tusen år försörjt de boende i området och deras boskap med behövligt sötvatten. Fordom rann betydligt mycket mer vatten i ån och den kan under bronsåldern ha varit farbar med de kanotliknande skepp som då förekom.
Bränslet är benämningen på området invid Åkersberga golfklubbs huvudbyggnad. Namnet Bränslet syftar sannolikt på att tidigare så kallat svedjebruk förekommit. Strax söder om golfklubbens förrådshus (tidigare bostadshus), och på andra sidan av den väg som utgör uppfart till den stora parkeringsplatsen, finns husgrunderna till ett tidigare torp.
På bilden till vänster kan vi se spår av husgrunderna till torpstugan och en anslutande liten ladugård. Något tiotal meter söder om husgrunderna finner vi en fallfärdig lada (den högra bilden) som sannolikt tillhört torpet.
Det handlar om ett så kallat dagsverkstorp som tillhört Österåkers prästgård. Den förste torparen på Bränslet, som vi har kunskap om, bar namnet Jan Persson. Han var född år 1719 och tillträdde som torpare år 1748. Efter honom följde tretton innehavare av torpet. De flesta hade stora familjer, inte sällan med 6 – 12 barn. De flesta torparna stammar från närbelägna orter som till exempel Vada, Ljusterö, Riala och Vallentuna.
Den sista torparen på Bränslet hette Otto Paul Eriksson och var född år 1904. Han och hans familj lämnade torpet år 1939 och något år senare revs såväl stugan som ladugården.
.jpg?DoProcessing=&w=800)
Knappt ett decennium efter det att torpet på Bränslet rivits i början av 40-talet tillkom Bränsle gård. Ett nytt bostadshus och en större ladugård byggdes på området (bild till vänster).
I början av 90-talet tog Åkersberga golfklubb över arrendet. Ladugården revs och ersattes år 1993 med det ståtliga klubbhuset, men byggnadernas layout är ungefär densamma (bild till höger). Bostadshuset omvandlades till golfklubbens förråd.
Ungefär 70 år har passerat mellan de två bilderna ovan.
Österåkers församlings tiondelada uppfördes år 1794, strax norr om kyrkan. Senare flyttades ladan till den plats där den står idag, väster om kyrkan, på andra sidan av Össebyvägen. I tiondeladan förvarades den tiondel av skörden, som bönderna i församlingen hade att erlägga i kyrkoskatt. Tiondelador fanns på praktiskt taget alla prästgårdar fram till år 1910.
Texter: Rolf Ekelund
Runt om Österåkers kyrka finns spår från svunna tider, bland annat en bosättning från yngre stenåldern samt lämningar från vikingatid.