Erik mår som allra bäst när han är i rörelse. Att vara helt närvarande i en fysisk aktivitet gör att alla negativa känslor försvinner.
– I stället känner jag tacksamhet och är uppfylld av livet.
– Varje dag är inspirerande!
Det säger Erik Lundström som är legitimerad psykoterapeut och familjerådgivare. De senaste tre åren har han arbetat heltid med familjerådgivning i ”Kyrkan mellan land och hav”.
– Jag stortrivs med mitt arbete. När man är i kontakt med en annan människa så upphäver det tid och rum och fascinationen över att vara tillsammans med andra är det enda som kan få mig att sitta still, säger Erik Lundström, som alltid haft vad han kallar för ”spring i benen”.
Han mår som allra bäst när han är i rörelse. På vintrarna brukar han åka skidor, långfärdsskridskor eller spela bandy med några grannar på en liten sjöis som brukar frysa till tidigt.
– Något av det bästa jag vet är att orientera i skogen, klättra i berg och vindsurfa på havet. Eller bara gå en lång promenad utan att veta hur lång tid den kommer att ta, säger Erik.
Han går, cyklar eller springer en halvmil till och från jobbet varje dag och får han en ledig stund under dagen vill han helst ut och röra på sig.
– I lågstadiet spände min fröken fast mina hängslen i stolen vilket gjorde att jag sprang runt med en stol bakom mig.
Läraren på mellanstadiet var bättre. Hon sa åt honom att springa ett varv runt skolgården så fort han fick spring i benen. Räckte det inte med ett varv fick han springa ett till.
– Och min gymnastiklärare förstod att jag hade talang och fick mig att börja med friidrott. Efter det började allt funka i livet, säger Erik.
Han tänker att han fått med sig behovet att röra på sig från sina föräldrar.
– Min pappa var ständigt i rörelse. Han var bara still en timme i veckan då han låg på kökssoffan och lyssnade på radioandakten. När jag var liten sprang mamma snabbare än mig och mina kompisar och i vintras, hon är 81 i år, åkte vi långfärdsskidskor tillsammans.
Att vara helt närvarande i en fysisk aktivitet, förklarar han, slipar av kanterna på hans inre irritation.
– När jag tidigare jobbade som fängelsepräst inom kriminalvården, där det förekom en hel del våld, vindsurfade jag väldigt mycket. All irritation och frustration var borta efteråt. Vindsurfingen hjälpte mig och fungerade som en krycka i livet.
Även om livet och arbetet ser annorlunda ut i dag fungerar vindsurfingen fortfarande på samma sätt – minsta negativa känsla är borta efter att han har varit ute på havet.
– I stället känner jag tacksamhet och är uppfylld av livet. Jag känner att jag har fått mer än vad jag förtjänar och behöver.
När han vindsurfar på havet, eller gör andra krävande aktiviteter, kan han inte tänka på något annat.
– Jag måste vara i det som är. Den där närvaron som jag upplever tror jag är en närvaro som blir förmedlad till mig genom den som är, säger Erik, och förklarar att gudsnamnet Jahve i kristendomen betyder ”jag är den som är”.
Han testade vindsurfing första gången någon gång på 1980-talet när han hittade en övergiven surfbräda på västkusten.
– Sen när barnen blev större ville de gå en vindsurfingkurs så jag hängde med. Vi köpte en billig bräda som vi har haft jättekul med.
Hur känns det när du vindsurfar?
– I början, när jag var nybörjare, kunde jag hamna ganska långt ut på havet och hade svårt att komma hem igen. Då både drogs jag till det och bävade inför det, liksom man i vår religion kan dras till och bäva inför Gud, men med tiden blev det mer av en trygghet och i dag känner jag mig hemma i det elementet, säger Erik Lundström och fortsätter:
– Inom de flesta områden måste man kämpa för att få något och komma någonvart, men i vindsurfingen blir man buren av vinden helt gratis. Gratis kommer från latinet och betyder ”av nåd” och jag ser det verkligen som en nåd att vindsurfa.
Text: Mia Sjöström
