Runstenen i Österåkers kyrkas vapenhus
Det existerar faktiskt ett skriftligt dokument från vikingatiden på vårt område. Det handlar om den runsten som numera exponeras i sin helhet i kyrkans vapenhus och som berättar om två av Österåkers urinvånare: Toka och Viking. Runstenen dateras till omkring år 1040 och runorna har troligen ristats av den välkände ristaren Fot. Förmodligen restes stenen på eller invid den kultplats från yngre järnåldern som sannolikt fanns på eller nära den plats där kyrkan nu är belägen.
Translittererad lyder runstenens ristning: ”… sten efter Viking fader sin och efter Toka moder sin”. Tokas och Vikings barn reste alltså stenen till minne av föräldrarna. Ett par runor har fallit bort i sprickan mellan runstenens två delar, vilket medför att ordet moder framstår som ofullständigt.
De två runstensfragmenten låg under åren 1829–1951 inmurade i kyrkorummets golv, omedelbart innanför vapenhuset. Vid kyrkans renovering i början av 1950-talet lyftes de två runstensdelarna upp ur golvet och lite senare hängdes de på var sin vägg i vapenhuset.
Olyckligtvis separerades de båda fragmenten, alltså från varandra, vilket omöjliggjorde en läsning av ristningens runor i ett sammanhang. Dessutom hängdes runstenens nedre del upp och ner. Skälet till denna oreda står att finna i förhållandet att man inte insåg att det var delar av en runsten som hängdes på vapenhusets kortväggar. I stället benämndes stenarna gravhällar, vars inskrifter var oläsliga.
Det kom att dröja till år 2017 innan fadäsen med runstenen uppdagades och kort därefter meddelade kyrkorådet att saken skulle åtgärdas. Med bidrag från länsstyrelsen och en privat donator förenades de två fragmenten hösten 2021 i det nuvarande montaget, som således visar merparten av den ursprungliga runstenen och ristningen i ett sammanhang.
Ett tredje, mindre fragment av runstenen saknas och ska enligt uppgift finnas dolt i kyrkans södra murverk. Detta fragment visar bland annat de saknade runorna i ordet moder.
Var fanns då runstenen före år 1829? Jo, båda delarna har tidigare legat ute på kyrkogården. Det framgår av noteringar i dokument från 1670-talet. Noteringarna lyder: ”På kyrckiogården ehn Steen med Runaskrift” respektive ”Åkers kyrkiegård, på rygg och mitt i tu”. Vetenskapsmannen Olof Celsius besökte kyrkan år 1726 och han intygar att runstenen då fortfarande låg kvar på kyrkogården.
Vi vet inte var runstensfragmenten befunnit sig före 1670-talet, men ett inte alltför vågat antagande är att runstenen legat i kyrkans närhet under ytterligare drygt sexhundra år tillbaka i tiden.
Det stora korset som pryder runstenens övre del torde vittna om att kristendomen gjort sitt intåg på området redan under 1000-talets inledande decennier.
