Det finns olika sätt att gravsättas på
Det finns flera olika slag av gravsättningar:
- Kistgravplats. Den döda kroppen placeras i en kista, och kistan begravs i jorden. Över kistgraven reser de anhöriga ofta en gravsten. Eller så används en redan befintlig familjegrav.
- Urngravplats. Den döda kroppen kremeras. Askan läggs i en urna, som begravs i jorden. Över urngraven reser de anhöriga ofta en gravsten. Eller så används en redan befintlig familjegrav.
- Askgravplats. Den döda kroppen kremeras och askan begravs i jorden. Till skillnad från en urngravplats så är askgravplatsen skötselfri. Det kan finnas lokala bestämmelser om askan begravs med urna eller ej, hur många personer som kan begravas i samma gravplats och hur gravplatsen och gravstenen får se ut. Ofta är askgravplatserna placerade tillsammans på ett och samma område.
- Minneslund. Den döda kroppen kremeras. Askan strös ut eller grävs ner i en minneslund, som är ett område där stoftet från fler människor finns. Minneslunden är anonym – där finns inga personliga stenar och namnet på de döda finns inte skrivna någonstans. Anhöriga får inte delta när askan grävs ner eller strös ut.
- Askgravlund. Den döda kroppen kremeras. Askan strös ut eller grävs ner på ett område där stoftet från fler människor finns. På en gemensam yta finns namnen på de döda angivna. Anhöriga får delta om de önskar.
De flesta begravningsplatser är allmänna – för alla
I Sverige har vi så kallade allmänna begravningsplatser. Oftast ligger dessa platser på kyrkans mark. Alla som är folkbokförda i Sverige och betalar kommunal inkomstskatt, betalar en begravningsavgift. I avgiften ingår att man får gravsättas på en allmän begravningsplats och ligga begravd där under 25 år. Anhöriga kan förlänga tiden efter dessa 25 år.
Huvudmannen ansvarar för verksamheten
Begravningshuvudman kallas den som ansvarar för begravningsverksamheten på en ort. I nästan hela landet är det Svenska kyrkans församlingar, i Sandvikens kommun ansvarar Svenska kyrkan. Undantagen är Stockholms stad och Tranås kommun.
Huvudmannen ska bland annat
- hålla med ett tillräckligt antal gravplatser
- sköta kremering
- ta emot stoft (askan eller kroppen) för förvaring
- sköta visning av den döda
- sköta gravsättning
- tillhandahålla lokal för begravningsceremonin.
Askan kan strös på andra platser
Det är möjligt att strö den dödas aska någon annanstans – över jord eller vatten. Men då är det inte en gravsättning. Ansök i så fall hos Länsstyrelsen, som fattar beslut. Platsen ska vara lämplig och askan måste hanteras på ett värdigt sätt.
Klicka här för att komma till ansökan.
Begravningen ska äga rum inom en månad
Sverige har en begravningslag. Den säger att den döda måste kremeras eller gravsättas senast en månad efter dödsfallet. Om kroppen kremeras ska askan gravsättas inom ett år efter kremationen.
Om det finns särskilda skäl att vänta längre, kan du begära anstånd hos Skatteverket.
Den döde kan begravas på en annan ort
De flesta begravs på den ort där de bodde innan de dog, eller på orten där de föddes. Om det finns plats, går det bra att begrava den döde på en annan ort, där hen inte var folkbokförd.
De anhöriga får göra mycket – men inte allt
De anhöriga får välja eller tillverka kista eller urna, samt gravsten eller annan gravanordning. Det finns regler om material och mått, så kontakta först huvudmannen om du själv vill tillverka, måla eller dekorera kistan eller urnan.
De anhöriga får däremot inte
- förvara aska i hemmet
- låta dela aska (om det inte finns mycket speciella omständigheter)
- öppna grav på allmän begravningsplats
- gräva ner eller strö aska i minneslund
- strö eller gräva ner aska på annan plats än begravningsplats utan tillstånd från länsstyrelsen
- låta flytta gravsatt stoft eller aska (om det inte finns speciella omständigheter).