Tehillim bjuder på bildkonst, fotokonst och keramik i samspel med verser från Psaltaren - den bok i Bibeln som kanske allra bäst sätter ord på och blottlägger människans komplexa känsloliv.
Bild överst: En av tavlorna från utställningen (Beskuren). Konstnär: Kajsa Brosché.
Efter valborg är utställningen öppen för besök:
Tisdagar under maj månad kl.10-17
Söndagarna 5:e och 19:e maj från gudstjänsten kl.11och fram till kl.14.
Vill du titta vid annat tillfälle? Kontakta Joel Göranson - uppgifter nedan.
Ett tiotal konstnärer
Olika konstnärer bidrar med ett urval av sin konst som de låtit kompletteras med egenvalda ord från Psaltaren. Kom och se, läs, känn, fundera, och låt dig inspireras att själv uttrycka ditt känsloliv.
MÅLNINGAR: Kajsa Brosché • Helena Damgaard • Esther Malmberg • Birgitta Arvidsson • Lisa Damgaard • Karin Bolin • Ester Bolin • Nora Olander • Kristoffer Mörlid • Joel Göranson
FOTO: Christer Brosché • Per Malmberg
KERAMIK: Kristina Malmberg • Johanna Olander • Emil Olander
Tehillim - lovsånger
Tehillim är inte bara namnet på konstutställningen, utan även det hebreiska namnet på den Bibelbok som i våra Bibelöversättningar går under namnet Psaltaren. Dessa texter har människor funnit tröst i under ca 3000 år. Kort och gott betyder Tehillim ”Lovsånger”. Med tanke på det skulle man kunna tro att dessa texter låter ungefär som de lovsånger vi sjunger i kyrkorna idag, då ”lovsång” kommit att bli en musikgenre.
Ljus och mörker
Men Psaltaren visar att lovsång är betydligt bredare och mer varierande än så. Här finns förvisso glädje, jubel, längtan, frid, tro, hopp och kärlek, men också oro, skräck, panikångest, skuld, skam, hat och bitterhet. Här finns de stora kontrasterna, och de går ofta hand i hand. Fraser som ”Herren är pålitlig och god”, ”Lindra mitt hjärtas plåga” och ”se mina fiender, så många de är och så hätska i sitt hat!” avlöser varandra. Ibland i samma psaltarpsalm, som i detta exempel -alla är från Psaltaren 25.
Sådan är ofta konsten också (och livet med för den delen!). I en och samma tavla finns oftast både mörka och ljusa penseldrag. En mörk tavla bestående av en dramatisk och ödesmättad himmel kan trots allt vara förmedlare av hopp, och detta kanske på grund av en enda liten öppning bland de tunga molnen. Den öppningen kan vara precis vad en människa behöver precis då, för att få nytt hopp.
En av de största genrerna i Psaltaren är klagovisor. Hur går det ihop, att en bok som fått namnet ”lovsånger” till stor del består av klagan? Kanske kan ett intressant mönster i dessa psalmer ge oss en förklaring. I princip alla klagovisor slutar i lovprisning, tro eller pånyttfött hopp. Det verkar alltså ske något när vi vänder oss till Gud.
Ropa till Gud
Det finns dock två psaltarpsalmer som inte ingår i det mönstret (Psaltaren 88 och Psaltaren 39). Här öppnas ingen sollucka bland de tunga molnen, utan det är jämntjockt hela vägen. Men även dessa texter får alltså plats i en bok som heter ”Lovsånger”. De visar vart vi kan gå när vi inte ens vill lovsjunga och när livet känns hopplöst. Till Gud, även då. Vi får lov att vara så ärliga med Gud, och ”kasta vår börda på Herren” som en psaltarpsalm faktiskt uppmanar oss till (Psaltaren 55:23). Kanske är det ok även om det inte skulle ljusna just idag. Det kanske ljusnar imorgon istället. Eller nästa dag. Eller nästa…
-Så, vad är då lovsång?
Kanske är det att veta att vi får lov att komma till Gud med allt? Är inte det i sig en anledning till lovsång?
Text: Joel Göranson
.jpg?doprocessing=1&w=164&c=95&ci=0,48,900,1125)