Möt Daniel Kaiberger

När började du jobba i Furulund?

– Jag började jobba som ungdomspedagog i Furulunds församling 20 januari 2015.

Vad har du studerat och arbetat tidigare?

– Jag gick Svenska kyrkans utbildning till Församlingsassistent åren 92–94 i Sigtuna. Det var sista året som utbildningen kallades så, innan namnet ändrades till dagens Församlingspedagog. 

– Jag har sedan dess jobbat med ungdomar inom kyrkan och kristna organisationer. Jag har arbetat inom Stadsmissionen med inriktning mot ungdomar, med missbruk, kriminalitet och hemlöshet.

– Jag har framför allt jobbat här i Göteborgsregionen, för jag är en riktig västkustpatriot. Förutom två avstickare under några år till Småland. Vid den tiden behövde jag vägledning om vart jag skulle ta vägen. Jag bad under en tid till Gud en konkret bön där jag bokstavligen bad om hjälp vart jag skulle ta vägen, och frågade var jag behövdes. En dag kom en okänd man -som inte visste om min bön - och frågade om jag kunde flytta till Växjö och jobba där. Jag såg det som ett svar från Gud. Efter några år i Växjö var det ett uppdrag i Kalmar som kallade på mig. En natt drömde jag om att söka jobb som ungdomspedagog i Kalmar. Drömmen var mycket tydlig och klar. Dagen därpå såg jag att just den tjänsten jag drömt om utannonserades och på den vägen hamnade jag en tid i Kalmar.

Hur kommer det sig att du valde det här yrket?

– Jag blev kristen som 16-åring. Då fick jag en uppenbarelse om att jag i framtiden skulle jobba med ungdomar och sedan dess har det varit självklart.

– Vi tar det från början. Jag är uppväxt i en strängt religiös familj inom Schartauanismen, det är en ålderdomlig, strikt kristen församling, med mycket regler om rätt och fel, synd och bot. Jag tänkte att om det här är att vara kristen så är det ingenting för mig.

– Jag var en sökande tonåring och hamnade snett under högstadiet. Högstadietiden var ett enda stort mörker, mycket bråk och slagsmål. Jag spelade tuff och det gick fruktansvärt dåligt i skolan. Jag ville vara bra på någonting och jag var bra på att slåss. Det blev en ond spiral, och i ett läge var jag rädd för att hamna på ungdomshem. Jag var en förvirrad sökare, men efter vad? 

– Mina föräldrar hjälpte mig med samtalsstöd och jag fick åka på konfirmationsläger till Åh stiftsgård - och det blev min räddning. Det var någonting helt annat än min barndoms relation till kristendomen. Där fanns liv, glädje och ljus. Jag upptäckte Jesus, på riktigt. Konfatiden var enormt bra och gav mig en ny väg i livet. Det var där och då jag fick övertygelse om att jag i framtiden skulle jobba med ungdomar. Gud ville att jag skulle verka för andra ungdomar, sådana som jag själv.

Vad gör du på jobbet?

– Jag jobbar med ungdomar i olika verksamheter. Tillsammans med Kristoffer håller jag i en konfirmationsgrupp. Gruppen kallas ”Sommarkonfa”, där mycket av undervisningen sker under sommarlovet med ett flertal läger. Vi har dock startat upp gruppen med ett läger under en helg i januari.

– En viktig del i arbetet är ”Kyrkan i skolan”. Svenska kyrkan i Partille har ett bra samarbete med några högstadieskolor i Partille kommun. Jag och mina kollegor är i Stadsparksskolan två gånger i veckan. Vi finns tillgängliga på lunchrasten, på skolgården och i korridorerna. Det handlar om medmänsklighet, vuxennärvaro, att kolla läget, prata, bygga förtroende och jobba långsiktigt. Vi får prata tro om eleverna frågar. Vi blir väl mottagna av både ungdomar och lärare, och de märker att stämningen på skolan blir lugnare med mer vuxennärvaro.

– Efter Gudstjänsten i Furulundskyrkan på söndagar har vi ”Ungdomshäng”. Vi har aktiviteter som pingis och biljard och bara hänger och pratar. Vi har något vi kallar Lärjungaträning - undervisning om att följa Jesus. Vi vill att det inte stannar vid enbart teori, utan också blir praktiskt. Vi kollar i bibeln, utövar bön i praktiken, ber för varandra och övar i lovsång. Att få sjunga och spela tillsammans ger glädje för många. Gruppen är relativt ny då vi startade upp i november. Många kommer hit via konfirmationen och det har varit ett gäng på 10–15 ungdomar varje gång.

– Några gånger per termin har vi ”Fredagsspecial” i Furulundskyrkan. Det är en uppskattad tillställning som besöks av många. Alla är välkomna, oavsett om man kommer ensam eller är en storfamilj. Det är en blandning av församlingsmedlemmar, ”icke kyrkvana”, nyanlända, Svenssons och just nu många från Ukraina som deltar. Vi bjuder på middag och glassbuffé, sport och lek och mitt i allt detta finns Jesus så tydligt. Vi samlas i kyrksalen med 40 minuters lovsång, förbön och delande.  Alla olika människor som möts så naturligt i gemenskap kring Jesus och god gemenskap. 

– Ungefär en gång i månaden anordnar vi ”Pannkakskyrkan”. Det är Kristoffer och Helen som håller i detta och jag backar upp. Oftast håller vi till vid skateparken vid Björndammen. Ibland i centrum eller på annan plats. Vi bjuder så klart på pannkakor. Vi har tre jättestora pannkakslaggar. Så är det hårt tryck kan vi servera runt 25 pannkakor var femte minut. Vi vill skapa fest och glädje i vardagen. Där finns människor, barn och ungdomar som har behov av att prata. Det kan handla om tro, men likväl om hur man mår eller livet i stort och smått. Vi vill fylla ett socialt behov, finnas där som medmänniskor, bidra med vuxennärvaro och omtanke. Vi vill öppna nya dörrar, finnas närvarande med det vi kan ge människor - av vår tro och kanske skapa nyfikenhet inför gemenskapen i vår kyrka. Vi vill finnas där för de barn och ungdomar som lever i en tuff miljö i sin vardag. Att kunna mätta en hungrig mage för dagen och få möta nöd och behov. Det är en viktig uppgift för oss i kyrkan.

– Varannan fredagskväll/ natt går vi ut på ” Ge Guds Kärlek” i Göteborg och besöker Järntorget och Rosenlund. Vi vill finnas där för människor som befinner sig i samhällets utkant. Vi möts av missbruk, kriminalitet och prostitution. Vi bjuder på kaffe och en smörgås. Vi finns där för att prata, lyssna, att skapa kontakt och förtroende. Vi vill att de i allt elände ska se att det finns människor som genom sin tro bryr sig om sina medmänniskor. Vi vill ge Guds kärlek, nytt hopp och mod. Och om rätt läge infinner sig frågar vi om vi får be för dem. I vissa fall kan kontakten leda vidare till uppföljning, kanske hjälp att komma in på avgiftning eller ett behandlingshem. Jag vill nämna att min kollega Nathanael är spjutspetsen i detta engagemang kring arbetet med människor på gatan. Är det någonstans vi kristna ska vara så är det här. Det är självklart många tuffa möten. Men jag kände mitt kall tidigt att det är här jag ska verka. Jag har nytta av mina egna erfarenheter från min struliga ungdom. Men jag mötte Jesus och fick räddning. Detta hopp, möjlighet till förändring, framtidstro och kristen tro vill jag dela med mig av. Jag hoppas att min historia kan visa andra att det finns hopp och möjlighet till förändring.

 Har du något speciellt minne du vill dela med oss från ditt arbete som ungdomspedagog?

– Ett minne som är väldigt starkt var en kväll för några år sedan när vi va på Rosenlund, där vi mötte utsatta och prostituerade. Den här kvällen var där en kvinna som jag inte tidigare träffat. Hon frågade en annan kvinna – Är han en kund? Hon svarade –Nej, han är en av oss! Det var otroligt stort. Att över tid ha skapat ett förtroende och att av dessa kvinnor få bli respekterad som man.

Har du något partytrick eller något som folk inte vet om att du kan?

–  Nja, ingen hemlighet, men du får gärna skriva att jag är ett riktigt Örgryte-fan om nu någon missat det. 😉