Hur mycket hopp fanns det när Jesus hade dödats?
Frågan är ställd av en kvinna i Ramallah, strax utanför Jerusalem. Hon har vigt sitt liv åt att arbeta med försoning mellan palestinier och israeler och ställer frågan som en motfråga på frågan hon just fått: Finns det något hopp om försoning efter den 7 oktober 2023?
Samma fråga är lika aktuell för de människor i Ukraina och Ryssland som längtar efter grannsämja. Finns det något hopp om försoning efter den 24 februari 2022?
Eller i Sudan, där hundratusentals har dött och 10 miljoner är på flykt undan det bortglömda kriget, som blossade upp igen i april 2023. Finns det något hopp om försoning? Finns det någon chans att livet en dag kan levas i frihet och trygghet, för alla?
Hur mycket hopp fanns det när Jesus hade dödats?
Vi anar att frågan är retorisk. Det fanns förstås inget hopp när Jesus hade dödats. Situationen var hopplös och fortsatte att vara så resten av fredagen och lördagen. Ingen hade förmodligen en tanke på att det skulle förändras.
Men så händer det oväntade. Det omöjliga sker. Det otänkbara tar plats och tillvaron får ett helt nytt innehåll!
Det som var mörkt blir ljust. Det som var sorg förbyts i glädje. Det som var meningslöst fylls med mening. Och den tillvaro som dränerats på varje gnutta hopp fylls nu av ett hopp som inte vet några gränser. Plötsligt är allting möjligt!
Vi firar påsk för att påminna oss om att det hoppet alltjämt håller att bygga sitt liv och sin framtid på. Det är ett trotsigt hopp, ett kraftfullt hopp, som kan och vill förändra allt.
Kristus lever! Underbara ord,
som förvandlar tungt och sorgset mod.
Väl är mörkret stort här på vår jord,
men se Kristus lever.
Svensk psalm 152
Med önskan om en välsignad påsk!
Mattias Algotson, kyrkoherde
