Om livets och trons tvivel.
Alla människor har en slags tro. Utan tro och tillit går vi under. Vi andas med tillit till att luften är något så när ren, äter och dricker, med tillit till att maten och drycken inte är dödligt giftig. Vi lever och finns till och de allra flesta av oss går upp ur sängen på morgonen, klär oss och äter frukost, utan att först fråga om det är värt det.
Men så ibland, skakas vi om, livet sätts i gungning och vår tillit byts mot misstro och besvikelse. Det kallas tvivel, det där som stör, en klump i magen, oron, ensamheten. Är min tro sann, eller har jag kanske fel?
Bibeln är full av tro, men också av tvivel. ”Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, jag ropar om natten men finner ingen ro. Vakna! Varför sover du, Herre? Hur länge Gud skall du glömma mig, Herre?” Det är David som ropar. Kung David, en from man som fått uppleva Guds storhet och godhet, ändå tvivlar han.
Tro och tvivel hör ihop. Tror vi så tvivlar vi.
Ordet tvivel hör ihop med ordet tve. Det betyder tvehågsenhet. Det engelska ordet för tvivel, doubt, kommer från ordet double. Tvivlaren känner en slags dubbelhet, man vacklar mellan två möjligheter. Om Gud har all makt, varför griper han inte in? Han är god och kärleksfull, men bryr han sig om mig?
Människan tvivlar, så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Vi tvivlar på oss själva, andra, livet och Gud. Ingen är alltid helt säker. Ingen bara tror. Till och med Jesus tvivlade när han hängde på korset: ”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?”, ropade han innan han dog. I tvivlet kan vi känna oss övergivna, ensamma och vilsna. Det som tidigare var så självklart känns inte lika säkert längre. Jag börjar ifrågasätta min tro, mitt liv, mina val, mitt sätt att leva. Jag blir dubbel och känner mig inte längre hel.
Fransmannen och filosofen René Descartes, född 1596, är känd för sin sats: ”Jag tänker alltså finns jag”. Tvivlet har med våra tankar att göra. Det går inte att tvivla utan att tänka och inte att tänka utan att finnas till. Tvivlet kommer när vi tänker efter. När vi väger för och emot. Lärjungen Tomas tvivlar när hans vänner berättar att de sett Jesus levande igen. Men det räcker inte för att Tomas skall tro. ”Om jag inte får sticka fingret i spikhålen tror jag det inte”. Vi behöver bevis, för att kunna tro. En visshet om att min tro är sann och bär även när allt talar emot.
En annan som tvivlar är Job. En man som har allt, han är rikast i Östlandet och på alla sätt framgångsrik. Dessutom rättfärdig och oförvitlig, ändå tvivlar han. Kanske inte så konstigt, då han blir svårt sjuk och förlorar allt.
”Månad efter månad av elände, nätter av plåga har blivit min lott. När jag lagt mig tänker jag: Är det inte dags att gå upp?” Kvällen kommer och jag är full av oro till gryningen. Vad är en människa att du gör så stor sak av henne och bryr dig så mycket om henne, granskar henne varje morgon, prövar henne var dag och stund.”
Jobs liv går i spillror. Hans barn dör, sju söner och tre döttrar. Boskapen rövas bort, fåren bränns ihjäl, hans hus blåser bort. Vem skulle inte tvivla på Guds godhet om livet är så? Var finns Han, Gud? Varför hjälper han honom inte?
Livet gör att vi tvivlar – motgångar, kriser, sjukdomar och död. Men mitt i det svåra kan vi också se att Gud är med. Att Gud är närmare än jag vågat tro. I Psaltaren kan vi läsa: ”Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp i fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga. Han la en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud.”
Alla tvivlar vi ibland. Till och med lärjungarna. Hur skulle Jesus kunna vara levande igen när de sett honom dö på korset? Det var först när Jesus visade sig för dem som de kunde tro. Hans svar på deras tvivel var: Se på mig! Känn på mig!
Man kan också göra som Jakob. Han som brottades med Gud. En kamp som varade hela natten tills Gud säger: ”Släpp mig, dagen gryr”. Då svarar Jakob: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig”.
Tro handlar om detta. Att leva nära Gud utan att släppa taget, även när jag tvivlar och har kamp i mitt liv. Släpp inte taget om Gud! Han släpper inte taget om dig. Aldrig någonsin! Även om det ibland kan kännas så. För Han är med oss alla dagar, tills tidens slut.
/Jannica Norén, präst
E-post │ jannica.noren@svenskakyrkan.se